Kompisfoto - Kaverikuva

Reynardine och Herr Vombat ser på soluppgången genom vårt sovrumsfönster.
Javisst. Ett lite udda foto. Men söt.

Reynardine ja Herra Vompatti ihailevat auringonnousua makuuhuoneemme ikkunasta.
Juu, vähän outo kuva. Mutta söpö.

Hyvää Pääsiäistä! - Glad Påsk!

Kevätkävelyltäni Harthasta - Från min vårpromenad i Hartha

Historiallisia porkkanoita - Historiska morötter

Kerran vuosia sitten kuulin joltakin, että porkkanat olivat keskiajalla violetteja. Häh? No, asia jäi jonnekin takaraivoon hautumaan, ja palasi rytinällä muistiin kun törmäsimme siskon kanssa torimarkkinoilla kirkkaankeltaisiin ja, totta tosiaan, violetteihin porkkanoihin. Maku oli aivan sama kuin tutuilla oransseilla juureksilla, mutta purppuraväri muistutti paljon enemmän punajuurta - se jopa värjäsi niin sormet kuin leikkuulaudankin (hmmm... entäköhän villalangan?). Itse asiassa aivoni olivat mennä solmuun makukokemuksen ääressä, ne kun tosissaan odottivat maistavansa punajuurta...

Nopea porkkanahistorian selailu (siis todella laaja sivu juurikin nimenomaan porkkanoiden historiasta. Wau!) paljastaa, että idässä porkkanat ovat todennäköisesti olleet violetteja ja lännessä keltaisia. Oranssien porkkanoiden ilmestymisajankohdasta ei ole aivan varmaa tietoa, sillä sana "oranssi" ei ole ollut käytössä kovinkaan kauaa, mutta ilmeisesti niitä oli pöydissä jo ainakin 1500-luvulla.

Aina sitä oppii jotakin uutta. Mistähän saisi violettien porkkanoiden siemeniä? Ja vähänkö tulisi hieno salaattilautanen, kun laittaisi vieriviereen keltaista, oranssia ja purppuraista porkkanaraastetta!

En gång, flera år sedan, hörde jag av någon att morötterna var violetta på medeltiden. Va? Nå, informationen lagrades någonstans i bakhuvudet och plockades hastigt fram då jag stötte på klargula och, faktiskt, violetta morötter på en marknad med syrran. Smaken var precis den samma som hos vanliga orangefärgade morötter, men till färgen påminde de mera rödbetor - morötterna färgade såväl skärbrädan som fingrarna lila (hmmm... månne det skulle funka på yllegarn?). Min hjärna tycktes slå knut på sig själv då smak och visuella förväntningar inte allt gick ihop.

Snabb bläddring i morotshistoria (alltså en verkligen imponerande sida om just exakt morötternas historia. Wow!) avslöjade att morötter i östern brukade troligtvis vara lila medan de i väst var gula. Man vet inte riktigt med säkerhet när den orangea (alltså hjälp, hur skrivs det där korrekt på svenska? Ordet uttalas ju ungefär "oranscha") färgen dök upp eftersom ordet "orange" inte har existerat så väldigt länge, men tydligen fanns det orangefärgade (hah!) morötter på borden redan på 1500-talet.

Alltid lär man sig något nytt. Var får man månne köpa frön till violetta morötter? Och visst skulle det bli en fin råkost tallrik om man rev gul, orange och purpurmorot bredvid varandra!

Hamster on a Piano

Hemma i Finland finns det förutom en hamster, också ett piano... så man var ju tvungen att apa efter den populära och supergulliga Internetvideon. Tyvärr brändes mina tre majskorn vid före de poppade till popcorn (och hela bostaden luktade vidbränt).

Kotoa Suomesta löytyy paitsi hamsteri myös piano... joten oli aivan pakko apinoida suosittua ja supersöpöä Internetvideota. Valitettavasti kolme maissinjyvääni kärähtivät kattilanpohjaan poppaamisen sijasta (ja koko asunto haisi palaneelta).

Breakfast in Bed

Och här något för er som ännu inte känner till videon som inläggets rubrik syftar på:
Ja tässä jotakin teille, jotka ette vielä tunne videota, johon otsikko viittaa:

Soturin ammatinvaihto? En krigares yrkesväxel?

Kollegani tarjoamat romanialaiset (?) Boromir-kakkuset herättivät Sormusten Herra-faneissa hilpeitä mielleyhtymiä kaulinta heiluttavasta, esiliinaan pukeutuneesta gondorilaissoturista.

De rumänska (?) Boromir-kakorna som min kollega bjöd på väckte bland Sagan om Ringen -fans roliga associationer om en gondorsk krigare med kavel och förkläde.

Padda - Rupikonna

Herr Padda var alltid en av mina absoluta favoriter i "Det Susar i Säven" (en bok som jag varmt kan rekommendera för stora och små). Paddan som jag stötte på under min vårpromenad i Hartha var dock av den lugnare sorten - den rörde sig inte överhuvudtaget - inte alls - under den halvtimmeslånga photoshootingen efter att den bara plötsligt hoppat framför mig på vägen. Jag själv däremot låg och kröp och vrängde mig så mitt på trottoaren att en man på andra sidan gatan frågade ifall allt var okej med mig...

Herra Rupikonna (joissakin käännöksissä myös Herra Sammakko) oli ehdottomia suosikkejani "Kaislikossa Suhisee"-kirjassa (jota voin lämpimästi suositella niin pienille kuin suurillekin). Rupikonna, johon törmäsin kevätkävelylläni Harthassa oli lunkimpaa sorttia - se ei hievahtanutkaan - ei ollenkaan - koko puolituntisen kuvaussession aikana. Itse sen sijaan makasin ja ryömin ja vääntyilin jalkakäytävällä sen verran hälyyttävän oloisesti, että eräs mies kadun toiselta puolelta kysyi, josko olin kunnossa...

TILL sist lyfte jag den orörliga fotostjärnan bort från vägen - LOPUKSI nostin liikkumattoman valokuvamallin pois tieltä

Kaksikieliset kerrokset - Tvåspråkiga våningar

Suomessa käydessäni huomasin, että yliopistorakennus Educarium oli nimennyt rakennuksen kerrokset fiksusti kaksikielisesti epäselvyyksien välttämiseksi. Ei hullumpi idea Suomessa, joka tuntuu olevan ainoa maa, joka laskee pohjakerroksen ensimmäiseksi kerrokseksi melkein joka talossa. Minun täytyykin aina miettiä tarkkaan, kun kerron muunmaalaisille, missä kerroksessa asuntomme on...

Då jag senast besökte Finland märkte jag att universitetsbyggnaden Educarium fiffigt nämnt våningarna på två språk. Ingen dålig idé i Finland, som verkar vara det enda landet där bottenvåningen räknas som våning nr. 1 i nästan varje hus. Jag måste alltid tänka noggrant för mig då jag försöker förklara åt utlänningar i vilken våning vår bostad är...

I Förbifarten - Ohimennen opittua

Den ena av vantarna åkte efter vår skidsemester till Finland med mig, den andra av misstag med Tobi till Tyskland och in i tvättmaskinen.

Toinen hanskoista matkasi Itävallanreissumme jälkeen Suomeen, toinen vahingossa Tobin kanssa Saksaan ja pesukoneeseen.

Etikettejä - Etiketter

Täällä alkaa kevät olla jo pitkällä, ja lämpötilat ovat toisinaan jo kurkotelleet kahdenkymmenen asteen paremmalle puolelle. On siis aika taas aloittaa perhosentoukkien kasvatus metsässä! Tänä vuonna sain apuvoimia suorittamaan vastaavia kasvatuksia myös Ruissalossa Turun kupeessa sekä Kevolla aivan Pohjoislapissa. Ja kaikkia kasvatuksia varten pitää vääntää vedenpitävät etiketit... eli ei kun tulostamaan, leikkaamaan ja laminoimaan!

Lähes neljänsadan lappusen jälkeen olin aivan uupunut. Toivottavasti niputin ne edes oikein, aivot sanoivat itsensä työstä irti joskus puolen päivän jälkeen.

Här har våren redan kommit långt och temperaturerna har redan några gånger klättrat över 20-graderslinjen. Det är alltså dags att åter börja med fjärillsuppfödning i skogen! I år har jag fått lite hjälpkrafter i Finland, så samma experiment kan utföras förutom här i Tyskland också i Runsala i Åbo samt Kevo i norra Lappland. Och för alla experiment behövs det vattentäta etiketter... så igår gällde det att trycka ut, klippa och laminera!

Efter nästan 400 papperslappar var jag helt utmattad. Hoppas jag ens knippade dem rätt, min hjärna sade upp sig från arbetet någon gång efter middag...

Vårblomster i vårt kvarter - Kukkaloistoa korttelissamme

Kevätkävelyllä - På vårpromenad

Tänään kävin juttelemassa metsänvartijan kanssa tulevan kauden kenttäkokeista. Harvinaisen hankala ihminen tavoittaa - kaksi sähköpostia sain kirjoittaa, ja sitten vielä soittaa moneen kertaan ("soita uudelleen torstaina klo 16-18", "soitapa vielä maanantaina uudestaan niin sovitaan sitten aika koska tavataan"), ja lopuksi tapaaminen sujui viidessä minuutissa. Metsävirasto sijaitsi sopivasti metsän reunassa - valitettavasti vain ihan vastakkaisessa reunassa kuin yliopistomme. Sinne pääsi hyvin bussilla, mutta kappas vain, aamu yhdeksän jälkeen busseja takaisin olisi lähtenyt vasta kolmen tunnin päästä...

Odottelu kun ei oikein maittanut päätin patikoida takaisin Tharandtiin, matkaa Harthasta ei loppujen lopuksi ollut kuin n.7 kilometriä ja sää oli mitä ihanimman keväinen. Matka kuitenkin kesti lähemmäs pari tuntia, sen verran ahkeraan piti kaivaa kamera esille ja kuvata saksalaisten uskomattomia pääsiäismunapuita. Ja melkein puoli tuntia kului tiellä köllöttävän rupikonnan ikuistamiseen (konnakuvia tulikin varmaan 100, seulon ne sitten joskus teille ajan kanssa). Kaiken kaikkiaan aivan ihana aamukävely!

ENPÄ ole varma, kaipaako kukkiva puu pääsiäismunia - JAG är inte helt säker om ett vackert blommande träd behöver dekoreras med påskägg

MITÄ pienempi puu, sitä enemmän siihen näemmä mahtuu munia - JU MINDRE träd, desto fler ägg tycks de rymma

PARASTA tässä kuvassa on tuo pienenpieni kuusi, joka sekin on munitettu - DET BÄSTA i bilden är nog den lilla granen som också har klätts med ägg

 Idag var jag och diskutera med skogsvaktaren om nästa säsongs fältförsök. Han var supersvår att kommunicera med - det behövdes två e-poster och flera telefonsamtal ("ring igen på torsdag kl. 16-18", "ring ännu på måndag så vet jag hur min tidtabell på tisdag ser ut") för att stämma en träff (som tog 5 minuter). Skogsbyrån var lämpligt beläget i skogskanten - men tyvärr i totalt motsatta kanten jämfört med vårt universitet. Jag kom dit enkelt med buss, men överraskningsvis skulle den följande bussen tillbaka åka först tre timmar senare...

Jag hade ingen lust att vänta så jag beslöt mig för att promenera tillbaka till Tharandt - det är bara ca. 7km genom söta skogs- och byvägar och åkerkanter, och vädret var så härligt som man kan önska sig en vårmorgon. Promenaden tog ändå närmare två timmar - jag fick jämnt gräva fram kameran och plåta tyskarnas otroliga "äggplantor". Och i nästan en halv timme låg jag på vägen och fotograferade en enorm padda (jag skall sortera igenom mina hundra paddfoton senare och lägga in de bästa här...). Allt som allt en underbar vårpromenad!

LÄHEISEN vanhainkodin asukkaita aamukävelyllä rollaattoreineen. INVÅNARE från ett lokalt seniorhem ute på rollatorpromenad

TÄÄLTÄ niitä munia tulee! HÄRIFRÅN kommer alltså äggen!

JOKSEENKIN hupaisan näköinen itsetehty tuulimittari eräällä pihalla EN SMÅROLIG självgjord vindmätare på en gård

METSÄNVARTIJA kirjoitti käyntikorttinsa taakse ohjeet, mistä saan autolleni lupalapun metsäteillä liikkumiseen... siitäkin huolimatta, että kerroin, ettei minulla ole edes ajokorttia. No, lopuksi hän vielä pläjäytti komean virallisen leiman juurikirjoittamansa muistilapun päälle "koska me saksalaiset rakastamme leimoja". Joo. Mutta miten nyt luen, mitä lapussa lukee?!? SKOGSVAKTAREN skrev upp bakom sitt visitkort instruktioner för hur jag kan beställa ett körtillstånd för skogsvägar för min bil, trots att jag berättade att jag inte ens har körkort. Och till sist stämplade han ännu kortet med officiell stämpel "eftersom vi tyskar älskar stämpel". Jo, men hur skall jag nu kunna läsa, vad som står på kortet?!?