Mjukt nytt år! - Pehmeää uutta vuotta!

Repetta

12 månader, 12 inlägg... i år provade jag på att blogga lite mindre men däremot regelmässigt, och det fungerade! Man kunde ju nästan ha kallat det för ett nyårslöfte...

Hantverk och pyssel är den klart största "taggen" på bloggen, och så kommer det nog att vara i fortsättningen också. Nu i årsskiftet har jag än en gång prövat på något helt nytt, nämligen att sy teddybjörnar. Det är så småningom dags att börja planera vilken workshop jag vill hålla på nästa års IMWe-scoutläger, och av någon orsak kom jag på tanken att tillverka traditionella gammaldags nallebjörnar, med rörliga ben och armar och broderad nos. På Internet och bibliotek både i Dresden och Åbo hittade jag all information som jag bara kunde önska mig, och pluggade mig klok på  säkerhetsleder och äkta dyra teddymohairtyger. Och före det var dags att flyga till Åbo inför julen sydde jag "Repetta" (så döpt av mamma p.g.a. den rödbetsröda färgen). Visst har hon ännu sina fel, men jag lärde mig åtminstone grundteknikerna, och jag har ännu gott om tid att öva mig före påskens läger...

Troligtvis får ni, kära läsare, ännu läsa om en växande björnfamilj i något av nästa års inlägg!
Gott Nytt År,
Illakvick

VAD jag gör på nyårsafton... - MITÄ teen uudenvuodenaattona...

12 kuukautta, 12 kirjoitusta... tänä vuonna tavoitteenani oli blogata hiukan harvemmin, mutta säännöllisesti, ja se toimi! Tuotahan olisi taannoin voinut vaikka kutsua uudenvuodenlupaukseksi...

Käsityö ja askartelu on blogini selkeästi suurin "tagi", ja näin tulee varmaan olemaan jatkossakin. Nyt vudoenvaihteessa olen jälleen kerran kokeillut jotakin aivan uutta, nimittäin teddykarhujen ompelua. Pikkuhiljaa on aika alkaa suunnitella ensivuoden IMWe-partioleirin workshoppiani, ja jostain tuli mieleen ajatus valmistaa perinteisiä vanhanaikaisia nalleja liikkuvine käsineen ja jalkoineen ja kirjottuine kuonoineen. Internetistä sekä niin Dresdenin kuin Turunkin kirjastoista löysin runsaasti tietoa aiheesta, ja opin mitä ovat turvanivelet ja kuinka kallista aito nallemohairkangas voikaan olla. Ja juuri ennen kuin oli aika lentää Turkuun joulunviettoon ompelin "Repetan" (jonka äitini nimesi nallen punajuurenvärisen turkin mukaan, ruotsinkielinen rödbeta kun on perinteisesti ainakin Turussa taipunut repetaksi). Onhan siinä vielä vikansa, mutta ainakin opin nallenvalmistuksen perustekniikoita, ja pääsiäisen leiriin on vielä runsaasti aikaa...

Todennäköisesti siis saatte, rakkaat lukijat, jossain vaiheessa ensi vuonna kuvan kasvavasta nalleperheestä!
Hyvää Uutta Vuotta,
Kiireenvilkka