maanantai 16. marraskuuta 2015

Onnea IMWe - Grattis IMWe!

IMWe-partioleirimuistoja 50-luvulta nykypäivään - IMWe scoutlägerminnen från 50-talet till idag
Jokunen viikko sitten matkasimme jo kuudennen (!) kerran tänä vuonna rakkaaseen partiolinnaamme Rieneckissä. Ensimmäisen kerran näin tuon pienen baijerilaiskylän ja sitä ympäröivät metsät ruskaloistossa. Todella kaunista...mutta kauaa emme ehtineet ihailla maisemia - viikonlopun ohjelma oli täynnä luovaa toimintaa. Oli vuotuisen IMWe-partioleirin 40-vuotisjuhlien aika! Oikeastaan tapahtuman ikä riippuu vähän laskutavasta, jo 60 vuotta sitten leiriä järjestettiin saksalaisille partiolaisille, mutta vasta 20 vuotta myöhemmin mukaan kutsuttiin myös kansainvälisiä vieraita.

Tapahtuman järjestäjätiimi oli tehnyt parhaansa mahduttaakseen  kokonaisen IMWe-leiriviikon yhteen viikonloppuun. Pelasimme suurta ryhmäpeliä, osallistuimme pieniin työpajoihin, lauantai-ilta oli varattu luoville Open-Stage-esityksille ja koko viikonlopun läpi kulki punaisena lankana hauska leiritarina aikamatkallaan eksyneestä hullusta tiedemiehestä (kuinkas muutenkaan!).
Aikakone - Tidsmaskin
 Oli hauskaa, kiehtovaa ja opettavaista tavata useamman sukupolven IMWeläisiä ja nähdä niin videoita ja valokuvia kuin mainoslehtisiäkin menneiltä vuosikymmeniltä. Kommunikaatiotekniikka oli erilaista ja väki pukeutui hauskasti 70-luvulla, mutta joka paikassa näkyi, että leirin tunnelma oli sama silloin kuin tänäkin päivänä. Hauskoja esityksiä, hienoja käsitöitä, hyvää musiikkia - ja luovia aikuisia partiolaisia, jotka uskalsivat pitää hauskaa hullujen projektien parissa yhdessä muiden samanhenkisten kansainvälisten partiolaisten kanssa. Uskonpa, että moni meistä "nuoremmista" osallistujista oli hiukan yllättynyt nähdessään, että tapahtuma oikeastaan on muuttunut kovin vähän vuosien varrella. Se jos mikä todistaa toimivasta konseptista!
TANSSIVAT kääpiöt olivat yksi illan huippusketseistä. Verhon takana oli aika ahdasta, kun kuusi ihmistä yritti saada sokkona koreografiaa toimimaan - DE DANSANDE dvärgarna var en av kvällens bästa sketcher. Det var ganska trångt backstage där sex scouter försökte hålla ihop en koreografi utan att se någonting...


För några veckor sedan åkte vi för sjätte (!) gången i år till vår kära scoutslott i Rieneck. För första gången såg jag den lilla Bayerska byn och skogarna runtomkring den i full höstglöd. Otroligt vackert...men vi hade nog inte mycket tid att beundra vyerna, veckoslutets schema var fullspäckat med kreativa aktiviteter. Det var dags att fira det årliga IMWe-lägrets 40-årsjubileum! Fast det beror nog lite på hur man räknar, redan för 60 år sedan hölls samma evenemang för tyska scouter, men först 20 år sednare njöd man också in internationella scouter.

Veckoslutets ledarteam - IMWe-teamers från många generationer - hade gjort sitt bästa för att klämma in en hel IMWe-lägervecka i bara ett veckoslut. Vi hade ett stort gruppspel, små workshops, en kväll med Open Stage för kreativa uppträdanden och en rolig lägerhistoria om en galen vetenskapsman på tidsresa (förstås!).

Det var roligt, fascinerande, lärorikt och ja, respektingivande att träffa IMWe-deltagare i flera generationer och se såväl foton och videon som reklamblad förån gåmgna årtionden. Kommunikationstekniken var annan och folk klädde sig lustigt på 70-talet, men överallt såg man att atmosfären var den samma då som nu. Roliga performanser, fina hantverk, bra musik - och kreativa vuxna scouter som vågade ha roligt med galna projekt tillsammans med likasinnade från Europa och hela världen. Jag tror de flesta av oss "yngre" deltagare var lite överraskade över att evenemanget i grund och botten egentligen ändrats väldigt lite genom tiderna. Det om någonting tyder på ett vinnande koncept!

SIINÄ vaiheessa, kun meille väsyneille, juhlineille osallistujille viimeisenä sunnuntai-aamuna kello yhdeksältä annettiin tehtäväksi rakentaa hevonen (niin, että yksi ryhmä tekee pään, toinen takajalat jne.) olin varma, ettei homma voi onnistua... DÅ VI trötta jubileumsdeltagare på den sista söndagsmorgonen kl. nio fick i uppdrag att bygga en häst (så att en grupp gör huvudet, en annan bakfötterna osv.) var jag säker, att det aldrig kommer att fungera...

5 MINUUTTIA jäljellä - 5 MINUTER kvar
TAH-DAAAAAAA!!!!! 30 minuuttia, paljon pahvia, rullakaupalla teippiä, hiukan rautalankaa ja 60 luovaa rakentajaa. TAH-DAAAAA!!!!! 30 minuter, massor av papp, flera rullar tejp, lite ståltråd och 60 kreativa byggare.   


maanantai 12. lokakuuta 2015

Spiel '15


SPEL och spelare - PELEJÄ ja pelaajia
Ett säkert hösttecken är att vi och några vänner packar in oss i en bil och kör till världens största (bräd-)spelsmässa i Essen. Så även förra torsdagen. Mässan var ännu större än ifjol, massor av människor och bord fulla med spel som man kan prova på. Mina nyaste favoriter: Mice and Mystics (som jag direkt skulle köpa om jag hittade den till lämpligt pris på engelska istället för tyska...) och Looney Quest. Och så Tail Feathers... som nog var lite för komplicerad för mig (och som litade sig lite för mycket på tur för att vara ett bra strategi-strids-spel), men som hade de vackraste spelfigurerna som jag någonsin sett. Tyvärr var det inte värt 60€ bara för att få måla några möss som flyger på blåskrikor...
FÖR första gången såg vi specialtillverkade spelbord till salu på mässan - unikatmöblerna tillverkas enligt kundens önskemål för hand i Tyskland, och kostar omkring 12 000 € ENSIMMÄISTÄ kertaa näimme erityisesti pelikäyttöön valmistettuja pöytiä myynnissä messuilla - uniikkihuonekalut valmistetaan asiakkaan toiveitten mukaan käsin Saksassa, ja maksavat n. 12 000 €.

Till spelmässan hör också att vi cosplayar - kort sagt klär ut oss som figurer från böcker, spel eller filmer - en hel dag. Ifjol var det Weird West som gällde, året innan Star Wars, och i år tog vi itu med det humoristiska svenska dataspelet Magicka. Veckorna innan mässan var fulla med att sy kåpor, huvor och västar och ännu på onsdag kväll pysslade vi stavar och väskor, men till sist blev allt färdigt i tid. Det var jätteroligt alltid då någon (ganska många sammanlagt!) kände igen oss och ville ta bild tillsammans med oss... mindre smickrande var det då folk trodde vi var stjärngossar!
OCH förstås hade någon ögonen slutna då vi tog gruppfoto ;) Hittar ni mig? JA tietysti aina jollain on silmät kiinni kun otetaan ryhmäkuva ;) Löydättekö minut?
 Tjah... nu är vi hemma, lyckliga men trötta, och det gäller bara att försöka tränga in ännu en maskeraddräkt i den överfulla garderoben och att spela igenom alla våra nya inköp före Spiel '16 om ett år.
MED lite kreativitet förvandlas hotellsängen till et stort spelbord. LUOVUUDELLA hotellisänky muuttuu isoksikin pelipöydäksi

Varma syksyn merkki on se, että pakkaudumme muutaman ystävän kanssa autoon ja ajamme maailman suurimmille (lauta-)pelimessuille Esseniin. Niin myös viime torstaina. Messut olivat vielä suuremmat kuin viime vuonna, valtavasti väkeä ja pelipöytiä. Uusimmat suosikkini: Mice and Mystics (jonka ostaisin oitis, jos löytäisin sen hyvään hintaan englanninkielisenä saksan sijaan...) ja Looney Quest. Ja sitten vielä Tail Feathers... joka kyllä oli hiukan liian monimutkainen minulle (ja jossa onnella oli hiukan liian suuri osuus ottaen huomioon, että kyseessä oli strateginen "taistelupeli"), mutta jossa oli kauneimmat koskaan näkemäni pelinappulat. Valitettavasti 60 € oli hiukan kallis hinta siitä, että pääsisin maalaamaan muutaman sininärhen selässä lentävän hiiren...

HAH! Äntligen har någon översatt och "piffat till" Afrikas stjärna. "Över 4 miljoner sålda exemplar" står det på paketet! HAH! Vihdoin joku on kääntänyt ja "komistanut" Afrikan tähden. "Myyty yli 4 miljoonaa kappaletta" lukee paketin päällä!
Messuihin kuuluu myös cosplay - lyhyesti selitettynä pukeudumme siis kirjoista, elokuvista tai peleistä tutuiksi hahmoiksi. Viime vuonna vuorossa oli Weird West, sitä ennen Star Wars, ja tänä vuonna mahtava ja suurella huumorilla tehty ruotsalainen tietokonepeli Magicka. Viikot ennen messuja kuluivat kaapuja, huppuja ja liivejä ommellen, ja vielä keskiviikkoillalla askartelimme sauvoja ja laukkuja, mutta lopuksi kaikki kuitenkin saatiin valmiiksi. Oli aina todella hauskaa, kun joku tunnisti kirjavan porukkamme (aika moni muuten tunnisti!) ja tuppautui valokuvaan kanssamme... hiukan vähemmän imartelevaa oli, kun joku luuli meitä tiernapojiksi!

 Nyt olemme palanneet arkeen, väsyneinä mutta tyytyväisinä. Pitää vielä tunkea uusimmat naamiaisasut muutenkin täyteen vaatekaappiin, ja tietysti pelata läpi kaikki ostoksemme ennen ensi vuoden messuja!


VI var förresten inte ensamma om att se konstiga ut:
EMME muuten olleet ainoita oudonnäköisiä:


maanantai 21. syyskuuta 2015

Paperintaittelua vastaanottokeskuksessa - Pappersvikning på mottagningscentral


VASTAANOTTOKESKUKSEEN ei saa viedä mitään terävää tai asetta muistuttavaa. Neuvottelun jälkeen sain kuitenkin tuoda lasten muoviset paperisakset, olivathan ne ketjulla kiinni korissani... MAN FÅR inte ta några vassa eller vapenlika föremål till en mottagningscentral. Efter några om och men fick jag ändå hämta med mig plastsaxar för småbarn, så länge de var fastkädjade på min korg.

Kukaan tuskin on voinut välttyä kuulemasta yhtä sun toista pakolaiskriisistä eri puolilla Eurooppaa ja maailmaa. Saksasta varmaan kuuluu sekalaista sanomaa - toisaalta tänne saapuu ihan tajuttomat määrät turvapaikanhakijoita ja vastaanoto toimii jokseenkin hyvin. Ja toisaalta etenkin täällä Saksissa kuuluu rankkaakin maahanmuuttokritiikkiä poliittiselta oikealta.

Dresdenissä opiskelijoiden arjessa pakolaiskriisi näkyy lähinnä peruuntuneina yliopistoliikunnan vuoroina - yliopiston suuret liikuntasalit kun on muunnettu tilapäisiksi vastaanottokeskuksiksi. Kuusisataa henkeä kahdessa makuusalissa ja yhdessä yhdistetyssä ruoka-/harraste-/ koulusalissa. Miehiä, naisia, lapsia...ja auttavia opiskelijoita. Yliopiston rehtori, joka tuntuu muutenkin olevan todella yhteiskuntaaktiivista sorttia, on kehottanut opiskelijoita auttamaan - ja kirjeellä myös kiittänyt opiskelijakuntaa jo annetusta avusta.

Itse en kuitenkaan malttanut ottaa vastuulleni kahdeksan tunnin apu- ja valvontavuoroja urheiluhalleilla, vaan yritin keksiä muita tapoja auttaa. Erään vastaanottokeskuksessa jo aiemmin avustaneen tuttavan seurassa menin siis viime viikolla kori täynnä paperintaittelumalleja ja värikkäitä papereita tarjoamaan origami-tuokiota lapsille. Hauskaa oli - niin pikkuisilla askartelijoilla kuin minullakin! Vaikkemme ymmärtäneet toisiamme muutamaa englanninkielistä sanaa lukuunottamatta, oli meininki heti samanlaista kuin vaikkapa suomalaisen sudenpentupartiolaisryhmän kanssa - into piukalla vietiin niin paperit kuin värikynätkin käsistä, ja hetken kuluttua pienet kädet tunkivat kilpaa valmiita tuotoksia nenäni alle ihailtavaksi. Puolitoista tuntia kului kuin siivillä...vasta jälkeenpäin huomasin olevani aivan rättiväsynyt. Tälle ja seuraaville viikoille koetan keksiä jotain muuta askartelua, ongelmaksi vain näyttää koituvan se, että kaikki aktiviteetit järjestetään nyt facebookin kautta... ja siihen suohon kun en helposti suostu suksimaan. Katsotaan, antaako oma itsepäisyys periksi, vai saanko hoidettua kommunikaation muiden auttajien kanssa jotain toista kautta.

Visiitti vastaanottokeskuksessa oli mielenkiintoinen kokemus. Tiedän, että itselläni on vaikeuksia nukkua viikonlopun verran kahdeksan hengen hostellihuoneessa omassa makuupussissa pehmeässä sängyssä. En tiedä, pärjäisinkö ollenkaan tuollaisessa valtavassa väliseinättömässä salissa satojen muiden kanssa viikkotolkulla... Itse asiassa en ymmärrä ollenkaan, miten kaikki vastaantulevat turvapaikanhakijat - niin lapset kuin vanhemmatkin - jaksoivat hymyillä ja olla kiitollisia.

Haastanpa teidätkin, hyvät lukijat, kantamaan jonkun, omannäköisenne korren kekoon pakolaisten puolesta! Melkein kaikenlaista avustusta tarvitaan!

LEIJONIA, koiria, sydämiä, kravatteja...ja piirustus kotitalosta. LEJON, hundar, hjärtan, slipsar... och en teckning av ett hus.

Ingen har väl kunnat undgå nyheter om flyktingskrisen på olika håll i Europa och världen. Från Tyskland hörs det säkert ett och annat. Å ena sidan anländer det en otrolig mängd asylsökanden varje dag och mottagningen fungerar någolunda väl. Å andra sidan hör man en hel del kritiska röster från den politiska högern speciellt här i Saxen.

I Dresdens studentvardag syns flyktingskrisen främst som inhiberade sportkurser - universitetets stora sporthallar har förvandlats till tillfälliga mottagningscentrum. Sexhundra människor i två sovsalar och en mat-/ hobby-/ skolsal. Män, kvinnor, barn... och hjälpande studenter. Universitetets rektor, som annars också verkar vara en samhällsaktiv person, har uppmanat studenter att hjälpa till - och också skickat ett fint tackbrev till alla för hjälpen.

Själv vågade jag ändå inte ta någon 8 timmars skikt på sporthallen, utan försökte komma på andra sätt att hjälpa till. En kompis som redan tidigare hjälpt till på centret följde med mig förra veckan då jag gick för att hålla en pysselworkshop åt barn - med korgen full av origamipapper och vikmodeller. Det var roligt - såväl för de små pysslarna som för mig själv! Fast vi inte förstod varandra förutom med ett par ord på engelska, var farten den samma som till exempel min vargungegrupp med scouterna i Finland. Snabbt försvann både pappren och färgpennorna, och efter en stund räckte ivriga små händer stolt allehanda alster framför min näsa för att beundras. En och en halv timme försvann snabbt, förs efteråt märkte jag hur utmattad jag var. För denna och de följande veckorna försöker jag komma på något nytt att pyssla, men det finns ett problem: alla fritidsaktiviteter för de asylsökandena organiseras nu via facebook... och jag har inte tänkt sätta upp ett konto där. Får se om min envishet ger vika, eller om jag lyckas finna en annan väg för kommunikation...

Det var intressant att besöka ett motagningscentrum. Jag vet, att jag själv har det svårt att sova över ett veckoslut i ett åttapersoners hostellrum i egen sovsäck och mjuk säng. Jag vet inte om jag alls skulle klara mig i en sådan där väldig sal med hundratals andra vecka efter vecka... i själva verket förstår jag inte alls, hur alla asylsökanden som jag stötte på, både barn och vuxna, orkade le och vara tacksamma.

Jag utmanar er, kära läsare, att bära en strå i stacken för flyktingar! Sök själv ut ett strå som passar dig och som är lätt nog att bära... det behövs hjälp med nästan allt!

torstai 27. elokuuta 2015

Målarböcker för vuxna - Värityskirjoja aikuisille


EN HEL hylla med målarböcker för vuxna på flygfältet - KOKONAINEN hyllykkö aikuisten värityskirjoja lentokentällä
När jag nyligen besökte Finland tycktes jag överallt plötsligt stöta på ett märkligt fenomen - målarböcker, alltså med bilder som man får själv färglägga, för vuxna! Många olika, med vackra motiv från upprepade japanska mönster till runda mandalor och olika djur och växter, främst. Mindfullness var ett ord som dök upp på var och varannan pärm. Tack vare min psykologsyrra har jag hört lite om denna nya (eller ny-uppfunna uråldriga) trend...och nu har den alltså nått bokhyllorna.

På flygfältet var jag tvungen att ge in för min nyfikenhet - det tog länge att välja vilken bok jag sist och slutligen vill ha, men till sist blev det Johanna Basfords "Hemliga trädgården". Varför? För att böcker med för stora bilder såg lite tråkiga och enkla ut, och för att böcker med för petiga bilder skulle vara tvärt omöljiga för mig att färglägga med träpennor. Och Basfords verkade vara något mittemellan. Bokens bilder är oerhört vackra, även i svartvitt.

Och så började jag färglägga. Aldrig förr har resan H:fors-Dresden gått så snabbt! Nå, hur kändes det då? Väldigt mindfullt? Kanske det. Jag koncentrerade mig nog för fullt på varje lilla färgfält, de var sist och slutligen kanske ändå för detaljfulla eftersom jag måste vässa mina pennor jämnt för att hållas mellan de svarta strecken. Jag tänkte på att jag senast hade en målarbok i flygplanet då jag var ett litet barn och skulle flyga till Kanarieöarna. Jag tänkte lite på vad andra tänker om mig... att förglägga bilder var åtminstone i min hjärna totalt en sysselsättning för yngre barn (fram till förra veckan, alltså). Lite lustigt - jag har inga problem att hålla på i timtal med olika hantverk som inte leder till någonting väldigt nyttigt, men som man ändå får ett konkret resultat från. Men det var annorlunda med målarboken som inte resulterar i någonting annat än en färgglad sida bland hundra svartvita. Inget man ens kan hänga upp på väggen. Bara rent tidsfördriv. Det kändes på något sätt fel, som tidsslöseri. Och ändå var det avslappnande och trevligt. Det här tål att tänkas på vidare.

Jag kan varmt rekommendera färgläggningsmindfullness för alla som gillar färger, som gillar att jobba med händerna, som vill få tiden att gå, som inte kan slappna av utan att göra något smått och som vågar att verka lite fånig bland sina medmänniskor. Själv tänker jag absolut färglägga vidare - utmana mig själv att slösa bort lite livstid utan att vara 100% effektiv och produktiv.
JOHANNA Basfords böcker var mina favoriter - JOHANNA Basfordin kirjat olivat suosikkejani
Kun äskettäin käväisin Suomessa, törmäsin jokapuolella erikoiseen ilmiöön - aikuisille tarkoitettuihin värityskirjoihin! Kirjoissa oli kauniita kuva-aiheita toistuvista japanilaisista kuvioista pyöreisiin mandaloihin ja erilaisiin eläimiin ja kasveihin. Mindfullness-käsitettä kaupattiin joka toisessa kirjan kannessa. Psykologisiskoni ansiosta olen hiukan kuullutkin tästä uudesta (tai uudelleen keksitystä ikivanhasta) trendistä... ja nyt se on siis levinnyt kirjahyllyihin.

Lentokentällä annoin lopulta periksi uteliaisuudelleni - kesti kuitenkin kauan päättää, minkä kirjan lopulta halusin. Päädyin Johanna Basfordin "Hemliga trädgården" kirjaan (suom. Salainen puutarha). Miksi? Koska kirjat, joissa oli isoja kuvapintoja, näyttivät hieman tylsän yksinkiertaisilta, ja kirjat, joissa kuvat olivat kovin yksityiskohtaisia vaikuttivat mahdottomilta värittää puukynillä. Ja Basfordin teokset olivat jotain siltä väliltä. Kirjan kuvat ovat uskomattoman kauniita, myös mustavalkoisina.

Ja sitten aloin värittää. Koskaan aiemmin ei Helsinki-Dresden-väli tuntunut yhtä lyhyeltä! Miltä siis tuntui? Kovin mindfullilta? Ehkäpä. Keskityin kyllä täydellisesti jokaiseen pieneen värikenttään, ehkäpä kirja silti oli liian yksityiskohtainen, sillä tuntui siltä, että sain teroittaa kyniäni aivan jatkuvasti pysyäkseni rajaviivojen sisällä. Ajattelin, että minulla viimeksi oli värityskirja lentokoneessa matkalla kanariansaarille pikkutyttönä. Hiukan mietin myös, mitä muut matkustajat mahtoivat minusta ajatella...ainakin minun päässäni (siis viime viikkoon asti) värityskirjat kuuluivat pikkulapsille. Jännää oli myös huomata, että vaikkei minulla ole mitään ongelmia viettää tuntikausia omituisten käsitöiden parissa joista kuitenkin jää käteen joku "tuote", tuntui väritys jotenkin syylliseltä, ajanhukalta. Tuntien aherruksesta ei jää käteen mitään hyödyllistä - vain yksi värillinen sivu sadan mustavalkoisen joukossa. Kuvaa ei edes voi ripustaa seinälle. Pelkkää ajanvietettä. Silti värittäminen oli samalla kuitenkin rentouttavaa ja hauskaa. Tätä sietää pohtia enemmänkin.

Suosittelen väritysmindfullnessia lämpimästi kaikille, jotka pitävät väreistä, jotka pitävät käsillään työskentelemisestä ja puuhaamisesta, jotka haluavat tappaa aikaa, jotka eivät pysty rentoutumaan ilman jotain pientä tekemistä ja jotka uskaltavat vaikuttaa hiukan oudoilta kanssaihmistensä silmissä. Itse aion ehdottomasti jatkaa värittämistä - haastaa itseni hukkaamaan hiukan elinaikaa puuhailuun, joka ei ole 100% tehokasta ja tuottoisaa.
DET HÄR tog flera timmar. TÄSSÄ meni useita tunteja




sunnuntai 16. elokuuta 2015

Mittelalterwoche 2015


Aika raportoida partiolaisten keskiaikaviikolta...
Nuorille aikuisille ja perheille suunnattu leiri koostuu erilaisista keskiaikateemaisista työpajoista (tällä kertaa panssaripaitojen alkeista pitkämiekkaharjoitussarjoihin ja uuninrakentamisesta tanssiin, kokkauksesta kalligrafiaan ja hunajaviinin valmistamisesta viikinkituolin tekemiseen), peleistä, pitkistä illoista linnan kellarin tavernassa tai nuotion äärellä ja kylpysammiossa likomisesta. Hellettä piisasi Rieneckissäkin, sanomattakin selvä.

OPIN uuden käsityön, ketjukäätyjen vääntämisen! JAG lärde mig ett nyt handarbete - kädjesmycken!
Leirin tiimiläiset kuljettivat viikkoa eteenpäin oivallisen näytelmän avulla - jo ensimmäisenä iltana kävi ilmi, että Rieneckin pormestari oli murhattu! Samalla kun nunna Hildegard selvitti keskiaikaisen Miss Marplen elkein rikosta, jaettiin meidät osallistujat koko viikoksi viiteen ryhmään - Rieneckin kreivi kun halusi koettaa uutta ideaa, kansanäänestystä, pormestarin valitsemiseksi.Tartuimme juonenpätkään kuulemma odotettuakin hanakammin, jo toisena päivänä oli käynnissä viisi toistaan kiivaampaa vaalikampanjaa. Tehtiin lupauksia. Maalattiin mainoksia. Jaettiin karamelleja. Kirjoitettiin tunnussävelmiä... jokailtaisia mainostempauksia oli hulvattoman hauska seurata - varsinkin kun alusta asti oli selvää, ettei oman ryhmän edustajaa saanut äänestää. Ihanan luovaa väkeä!
KIUKKUISEN hamsterin liiton käsinmaalattuja mainoksia roikkui eri kokoisina Joka paikassa! OLIKA stora handmålade valplakater av Ilskna Hamsterns Bund hängde Överallt.

Mittelalterwochen ohjelmaan on perinteisesti aina myös kuulunut jokin yhteisprojekti. Tällä kertaa saimme aikaiseksi yhdessä linnan henkilökunnan kanssa hienon avoimien ovien päivän - Niin muut partiolaiset kuin Rieneckin kaupungin asukkaatkin olivat tervetulleita koettamaan käsitöitä ja herkuttelemaan, ja illan kruunasi keskiaikabändi Whiteless Dayn konsertti lämpimässä illassa linnan tornin juurella.
ETEVÄT värjärikisällini avoimien ovien päivän indigopajassa - MINA duktiga färgarlärlingar på öppna dörrars dag i indigoverkstaden

Dags att rapportera från scouternas medeltidsvecka...
Lägrets som riktas åt unga vuxnas och familjer består av olika workshoppar (denna gång allt från ringbrynjor till övningsserier med långsvärd, från ugnsbygge till dans, från matlagning till att brygga honungsmjöd, från kalligrafi till tillverkning av vikingastolar...), spel, långa kvällar i krogen i slottskällaren eller vid lägerbålet och av sköna uppfriskande bad i en enorm badtunna. Sol och värme hade vi så det räckte och blev över...

RAKAS olkiolohuoneemme - VÅRT kära stråvardagsrum

Lägerteamet lotsade veckan framåt med förträffliga små teaterscener varje dag - redan på första kvällen fick vi höra att Rienecks borgmästare hade blivit mördad! Medan nunnan Hildegard försökte lösa mordet som en medeltida Miss Marple, delades vi deltagare in i  fem grupper - Greven i Rieneck ville prova på en ny ide, folkomrötsning, för att välja en ny borgmästare. Alla grupper var genast med på noterna, redan följande dag hade fem intensiva valkampanjer dragits i gång. Det gjordes löften, målades plakater, delades ut karameller, skrevs reklamsånger... det var jätteroligt att följa med de kreativa kampanjerna, speciellt då vi från början visste, att man inte fick rösta på sin egen kandidat. Härligt kreativa människor!
VALKOISEN joutsenen liiton vaalirallatus soi päässä vieläkin. DEN VITA svanens valjingle glömmer ingen i första taget
En viktig del av Mittelalterwoche har alltid varit ett sammarbetsprojekt. Denna gång fick vi till stånd en fin Öppna Dörrarnas Dag tillsammans med slottets personal, och såväl andra scouter som Rienecks invånare var välkomna att prova på hantverk och äta sig mätta. På kvällen hade vi t.o.m. en fin konsert med medeltidsbandet Whiteless Day i den varma sommarkvällen.
KYLMÄSSÄ vedessä sieti kylpeä helteessä ETT KALLT bad var skönt mitt i hettan.

torstai 13. elokuuta 2015

Hetta - Hellettä

 
Jajaja, jag har hört att ni därhemma i Finland har det kalt, den kallaste sommaren i 50 år. Lyckans ostar! Här är det varmt. Nej, gassande hett. Och på flera ställen den torraste sommaren på Över 50 år. Dag efter dag efter dag efter vecka efter månad klättrar den röda pelaren i termometern över 30 gradersstrecket. Vi sover med fläkten på högsta inställningen susandes i sovrumshörnet. Regn har jag inte sett på länge, och i bara korta snuttar - vi har inte ens haft ordentliga åskstormar såsom vi brukar i Dresden. Ja, på sätt och vis härligt, men för mycket av det goda är inte heller bra - speciellt då man borde jobba och så. Vår aprikosträd i trädgården torkade ut och dog för en månad sedan (*snyft*). På vägen hem från scouternas medeltidsvecka (bilder kommer senare...) såg skogarna brunbrända ut, och vi såg en helikopter som försökte släcka en skogsbrand. Och jag har ingen lust och ork att klättra uppförsbacke för att vattna resten av trädgården...

En räddning i nöden är vår lilla å Weisseritz som har blivit ett gemensamt vardagsrum för alla som bor i närheten. Barn, hundar, gubbar, tanter och tonåringar sitter, vadar, simmar och skuttar omkring i det klara vattnet och grillar, solar, läser och textar på stranden. Det finns ingen officiel, begränsad badplats, inga varningsskyltar, inga öppethållningstider...och ändå fungerar det finfint. Tummen upp!



Joojoo, olen kuullut, että teillä siellä kotisuomessa on kylmä, kylmin kesä 50 vuoteen. Onnenpekat! Täällä on kuuma. Ei, vaan polttava helle. Ja monin paikoin kuivin kesä Yli 50 vuoteen. Päivästä päivään ja viikkoon ja kuukauteen lämpömittarin punainen viivanen uskollisesti kiipeää yli 30 asteen rajan. Nukumme tuuletin täysillä makuuhuoneen nurkassa suristen. Sadetta en ole nähnyt pitkiin aikoihin - täällä ei edes ole ollut Dresdenin perinteisiä kesäukkosmyrskyjä. Juupajuu, nautinnollista on, mutta kun pitäisi tehdä töitä ja silleen. Aprikoosipuumme puutarhassa kuivui ja kuoli kuukausi sitten (*nyyh*). Matkalla kotiin partiolaisten keskiaikaviikolta (kuvia luvassa myöhemmin...) metsät näyttivät ruskeankuivilta, ja näimme helikopterin sammuttamassa metsäpaloa. Eikä minulla ole mitään intoa kiivetä auringon alla ylämäkeen kastelemaan puutarhaa...

Onneksi pieni Weisseritz-jokemme tuo helpotusta helteeseen. Siitä on tullut koko kansan olohuone. Lapsia, koiria, ukkoja, tätejä ja teinejä istuu, kahlaa, ui ja pomppii kirkkaassa vedessä ja grillaa, lukee ja tekstailee rannalla. Ei rajattua uima-aluetta, ei varoituskylttejä, ei aukioloaikoja... ja silti toimii hyvin. Peukku pystyyn!


perjantai 31. heinäkuuta 2015

Mot medeltiden - Kohti keskiaikaa

Det finns folk som reser med lätt bagage jorden runt.
Det finns scouter som far på sommarläger med en liten ryggsäck.
Och så finns det de som behöver en stor bil för två personers saker för en vecka på ett fullpensionat.

Just nu är vi definitivt i den sista kategorin. Scouternas medeltidsvecka - Mittelalterwoche - börjar på söndag, och Tobias är med i teamet. Vi åker ner till Rieneck redan idag på fredag för att bygga och dekorera, och eftersom vi båda kommer att hålla några workshoppar (och Tobias en hel del andra programmpunkter också, medan jag bara deltar och latar mig! Yay!) visste vi från början att det skulle vara smartare att åka med bil än med tåg. Men helt totalt omöjligt blev det då vi insåg att vi åker ensamma - kompisarna från Dresden hade redan tågbiljetter. Då började båda med "det-här-kan-ju-vara-bra-att-ha"-tänkande, och nu har vi ett berg med saker som väntar på att bli lastade in i hyrbilen. Medeltida kläder för ca. 10 personer. Två katapulter. Några pilbågar och mjukissvärd. En kudde. Två lådor med medeltida bälten, huvor, smycken, påsar och annat smått och gott. Två rävskin. En enorm låda med växtfärgningsingredienser och verktyg (såsom två 10l kastruller). En gjutjärnskastrull med trefot. 25m billig tyg från Ikea. Tre fäktningsmaskar. Mm mm mm.

Senaste tiderna har varit skojiga - jag ser redan såå framemot lägret, och har sytt nytt och lappat gammalt i två veckor. Då MAW ordnades förra gången 2013 lärde jag mig en hel del nytt, och jag hoppas på samma effekt igen...

NY medeltidsklänning - jag är Såå stolt! UUSI keskiaikapuku - olen Niin ylpeä!
...SÅÅ stolt att jag måste lägga in lite flera bilder ;) ...NIIN ylpeä, että pitää lisätä vähän enemmän kuvia
FODRINGEN var jobbig, men lyckades till sist. VUORITUS oli hankalaa, mutta lopulta onnistuin.
KANIN + mink = hermelin? Såhär gjorde man förresten också på medeltiden, för att se lite finare ut... KANI +  minkki = kärppä? Näin tehtiin muuten keskiajallakin, oltiin olevinaan vähän hienompaa väkeä ;)

On ihmisiä, jotka matkustavat kevyellä laukulla maailman ympäri.
On partiolaisia, jotka lähtevät kesäleirille pienen repun kanssa.
Ja sitten on niitä, jotka tarvitsevat ison auton kahden henkilön tavaroille - vaikka kohteena on vain viikko täyshoitolassa.

Juuri nyt kuulumme viimeiseen kategoriaan. Partiolaisten keskiaikaviikko - Mittelalterwoche - alkaa sunnuntaina, ja Tobias on mukana vetäjätiimissä. Matkaamme Rieneckiin jo tänään perjantaina rakentamaan ja koristelemaan, ja koska molemmat vedämme tapahtumassa työpajoja (ja Tobias kaikkea muutakin ohjelmaa, sillä aikaa kun itse vain osallistun ja oleilen! Jess!), tiesimme alusta asti, että junan sijaan kannattaa lähteä liikkeelle autolla. Aivan mahdottomaksi tilanne kuitenkin paisui siinä vaiheessa, kun tajusimme, että olisimme autossa yksin - dresdeniläisystävämme olivat jo ostaneet junaliput. Siinä vaiheessa molemmat alkoivat pakata mukaan tarpeellisen lisäksi myös "kaikkea kivaa", ja nyt eteisessä odottaa vuori vuokra-autoon pakattavia tavaroita. Keskiaikapukuja n. 10:lle hengelle. Kaksi katapultia. Muutama jousipyssy ja pehmomiekka. Tyyny. Kaksi laatikollista keskiaikaisia vöitä, huppuja, koruja, pussukoita ja muuta pientä rekvisiittaa. Kaksi ketunnahkaa. Valtava laatikollinen kasvivärjäystarpeita (mm. kaksi 10l kattilaa). Valurautapata ja kolmijalka. 25m halpaa kangasta Ikeasta. Kolme miekkailumaskia. Jne jne jne.

Tämä viikko oli hauska - odotan leiriä jo innolla, ja olen kiireellä ommellut uutta ja paikannut vanhaa. Kun MAW viimekerran järjestettiin 2013 opin kaikenlaista uutta, ja toivon, että sama toistuu tälläkin kertaa...

maanantai 20. heinäkuuta 2015

Ruåtsalaista - Svenskå


OLI pakko näpätä kuva bussin ikkunasta... ruotsalainen å hyppäsi sen verran ärhäkästi tajuntaan keskellä katua. Jånnittåvåå! JAG måste bara ta en bild genom bussfönstret, det svenska å:et överraskade mig så totalt mitt på gatan. Spånnånde!
  Ruotsalaiset dekkarit ovat Saksassakin suosittua luettavaa. Ja mistä saksalainen tietää heti, että mainostettava tuote on ruotsalainen? Å-pisteestä tietenkin! Ruotsinkieli on täällä tuttua etenkin Ikean tuotenimistä, ja moni Saksalainen usein kertookin pystyvänsä "melkein lukemaan" ruotsia, onhan se oikeastaan vain "söpömpi versio saksankielestä". Ja tuo å-piste (jota ei kyllä ymmärretä ääntää ooksi, vaan joka aina menee aana) on takuuvarma merkki ruåtsålåisesta tåkuutuåtteestå.

RUÅTSALAISIA vampyyreja suositussa "Nicht Lustig" sarjakuvassa. Kielikukkasen ymmärtämiseksi pitänee tietää, että arkku on saksaksi Sarg. SVENSKA vampyrer i den jättepopulära serien "Nicht Lustig".

Svenska kriminalromaner är populära även här i Tyskland. Och hur vet en Tyske direkt att produkten på en reklam är svensk? Från å-bollen förståss! Det svenska språket känner man här främst genom Ikea-produktnamn, och många Tyskar berättar gärna hur de "nästan kan läsa" svenska, det är ju egentligen bara en gulligare version av det tyska språket. Och den där å-bollen (som här nog alltid uttalas som "a") är ett säkert tecken på en svensk kvålitetsprodukt.


torstai 9. heinäkuuta 2015

Gemenskap - Yhteisöllisyyttä


GRILLNING med grannarna förra torsdagen - GRILLAUSTA naapureitten kanssa viime torstaina
En skillnad mellan att bo i Finland och i Tyskland är att här lär man känna sina grannar  - framförallt de gamla höghusen är relativt små, och man lär sig snabbt vem som bur i vilken bostad.  Dessutom beställer tyskarna mycket mera varor hem per Internet, och om man inte är hemma då paketet kommer lämnar posten ditt paket hos någon av grannarna - och så får man hämta den därifrån, istället för en postbyrå någonstans längre bort. Dessa postträffar bidrar också till att man hälsar på hos grannarna lite oftare och byter några ord i dörröppningen. Egentligen ganska mysigt, fast det har tagit mig tre år att riktigt komma in i den här nya sociala dimensionen...

Det är också mycket vanligare än i Finland att göra något tillsammans med sina grannar. I vårt hus till exempel hänger det ganska ofta en inbjudan till "Hausgrillen" - husgrillning - där man får skriva om man har intresse för grillknytkalas en viss kväll. Och ganska ofta har vi haft åtminstone någon från varje bostad på plats! Grillkvällarna är trevliga - alla hämtar med sig något gott, barnen springer omkring och man sitter ute i den mysiga sommarkvällen sent in på natten.

VÅR minsta granne, den tre veckor gamla Miriam, sov gott hela kvällen - PIENIN naapurimme, kolme viikkoa vanha Miriam, nukkui sikeästi koko illan.
Yksi ero Suomessa ja Saksassa asumisen välillä on suhde naapureihin - etenkin vanhoissa kerrostaloissa on suhteellisen vähän asuntoja, ja naapurit oppii nopeasti tuntemaan. Lisäksi Saksalaiset tilaavat paljon enemmän tavaraa netistä suoraan kotiin, ja jos et satu olemaan kotona paketin saapuessa jättää postimies pakettisi jollekulle naapurille - ja sitten sen saa hakea sieltä sen sijaan, että joutuisi lähtemään kauempana olevaan postitoimistoon. Näiden postitapaamisten puitteissa tulee säännöllisesti käytyä naapureiden ovensuussa notkumassa ja vaihtamassa kuulumisia. Oikeastaan aika mukavaa, vaikka minulla onkin kestänyut kolme vuotta oikein tajuta tämä uusi sosiaalinen ulottuvuus...

Täällä on myös paljon yleisempää tehdä jotain yhdessä naapureitten kanssa. Meidänkin talomme rappukäytävässä roikkuu usein kutsu talogrilli-iltaan, ja halukkaat kirjoittavat itsensä sitten nyyttikestilistalle. Ja aika usein paikalle ilmestyy edes joku joka asunnosta! Grilli-illat ovat mukavia - kaikki tuovat jotain pientä purtavaa, lapset juoksentelevat ympäri pihaa ja koko talon asukkaat istuvat pimenevässä kesäillassa myöhäänh yöhön saakka.

keskiviikko 1. heinäkuuta 2015

Keskikesän satoparaati - Högsommarskörd

Terveisiä herkullisesta puutarhastamme! Töitä riittää ihan niin paljon kuin vaan jaksaa tehdä (ja paljon sen ylikin), mutta pidän yhä siitä kiinni, että yksi puutarhanhoidon suurimmista haasteista ja tavoitteista itselleni on "antaa olla vaan". Kastella toki pitää´(lähipäivät yli 30 astetta ja pilvetön taivas), ja vähän perata puutarhastamme ulos karkaavia rikkaruohoja, mutta muuten ei ole pakko yrittää pitää yllä golfkenttänurmikkoa tai voikukatonta kasvimaata.

Hälsningar från vår läckra trädgård! För tillfället finns det myyycket mera arbete än tid att göra allt, men jag håller fast vid min ursprungliga personliga trädgårdsutmaning: att lära mig att låta vissa saker "bara vara". Visst måste man vattna (över 30 grader och full sol de närmaste dagarna igen) och lite rensa ogräs som försöker växa ut ur vår trädgård över de allmänna vägarna, men annars måste man inte uppehålla en golffältsgräsmatta eller helt maskrosfritt grönsaksland.

RETIISEJÄ eri väreissä - RÄDDISOR i olika färger
PARSAKAALI on terveellistä - BROKKOLI är hälsosamt

KESÄKURPITSAN suojaväritys - KAMOUFLERAD zucchini
HOPEA-AARRE...tai ainakin alumiininen DDR-penni löytyi kasvimaasta. EN SILVERSKATT...eller åtminstone en DDR-penning som hittades i grönsakslandet
EN TIEDÄ mitä, mutta mahtavan värisiä. JAG vet inte vad, men en otrolig färg har de i varje fall.
JOSSAIN tuon kasan alla on talomme. Pitäisi ehkä hiukan karsia. NÅGONSTANS under den där högen är vårt hus. Kanske man borde lite rensa här...
NOM. Kirsikoita poimittu toistaiseksi 13,3 kg, puolet ainakin vielä odottelevat puussa. NOM. Tillsvidare har vi skördat 13,3 kg körsbär, ungefär hälften väntar ännu i trädet.