Näytetään tekstit, joissa on tunniste Vekottimet - Manicker. Näytä kaikki tekstit
Näytetään tekstit, joissa on tunniste Vekottimet - Manicker. Näytä kaikki tekstit

keskiviikko 26. heinäkuuta 2017

80 kärpästä - 80 flugor


YHTÄÄN elävää kärpästä ei vahingoitettu tätä projektia varten - INGA levande flugor skadades för att pyssla ihop detta

Ilahtuisitko, jos sekä proffasi että äitisi toisivat kesälomiltaan tuliaisiksi purkillisen ikkunalaudoilta kerättyjä kuolleita kärpäsiä? Minä ainakin ilahduin!

Työpöydälläni Tharandtissa on jo parin vuoden ajan muhinut pieni sivuprojekti, joka on edennyt aivan yhtä hitaasti kuin väitöskirjanikin. Lopulta sain kuitenkin kasaan kaikki 80 tarvitsemaani kärpästä.

Seuraava idea muhii jo takaraivossa... jos siis löydätte kuolleita ampiaisia, lähettäkää tännepäin!

Time Flies. Pun intended.
Skulle det inte vara härligt om både din professor och din mamma skulle hämta med sig en burk med döda flugor åt dig från sina sommarresor? Åtminstone blev jag väldigt glad av de något ovanliga presenterna!

Som ni ser fick jag äntligen ihop alla flugor som jag behövde för ett litet sidoprojekt som legat på mitt arbetsbord i Tharandt redan i ett par år...

lauantai 7. toukokuuta 2016

Kuvaterveisiä Kroatiasta - Bildhälsningar från Kroatien

Juuri tällä hetkellä istun bussissa. Nopealla wifillä varustetussa matkabussissa. Kroatiassa. Matkaan Plitvice-järvien kansallispuistosta kohti Adrianmeren rannalla sijaitsevaa Zadaria, pitkä vaelluspäivä takana ja torkkuva sisko viereisellä istuimella. Ulkona on viheriöiviä vuoria. Ja minä opettelen somettamaan! 

Viikko sitten kävin päivänmittaisen 'tiedetoimittajan pikakurssin', sillä onnistuin pääsemään Suomen Luonnon syksyllä ilmestyvän erikoisverkkojulkaisun, #Muutoksen, kirjoittajajoukkoon. Koulutuspäivän aikana meitä aloittelevia toimittajia rohkaistiin useaan kertaan bloggaamaan, twiittaamaan, instagrammaamaan ja facebookkaamaan tekemisistämme. Itse olen ollut päättäväinen somevälttelijä, mutta tuon koulutuksen jälkeen uskaltaudun kokeilemaan edes jotakin uutta, nimittäin dokumentoimaan Kroatianlomaamme somemestarisiskoni avustuksella Instagrammiin. Hui!

Seuraapa sinäkin Fitsisin ja Fatsisin seikkailuja osoitteessa:
LEPOHETKI Välimeren rannalla. Niinhän siinä kävi, etten keksinyt, miten kuvan saa paikalleen kännykän blogisovelluksessa, ja viimeistely piti hoitaa hotellilla. Kiitos sisko kuvasta! - TUPPLUR vid Medelhavet. Till sist måste jag finslipa inlägget på hotellet, eftersom jag inte fattade hur man placerar in bilder på rätt ställe i inlägget med hjälp av smarttelefonens blogger-app. Tack syrran för bilden!
Just nu sitter jag i bussen. En resebus med wifi. I Kroatien. Jag reser från Plitvice-sjöarnas nationalpark mot Zadar vid Adriatiska havet, en lång vandringsdag bakom mig och en sovande syster vid min sida. Utanför ser jag vackert geönskande berg. Och jag lär mig att använda sociala medier! 

För en vecka sedan gick jag en daglång utbildning i vetenskapsjournalism, för jag lyckades bli vald som skribent till ett specialnummer av den populära naturtidningen Suomen Luonto. Under skolningen uppmuntrades vi flera gånger till att använda bloggar, Twitter  Instagram och Facebook och berätta om vad vi håller på med. Själv har jag hittils varit en socialmediavägrare, men efter skolningen vågar jag mig på att åtminstone prova på något nytt, nämligen att dokumentera vår resa i Kroatien på Instagram med hjälp av min syster som är ett mediageni... Skrämmande!

Nu kan du alltså följa med fitsis och fatsis äventyr i adressen:

tiistai 5. huhtikuuta 2016

Päivä Olympuksella - En dag på Olympen


 No niin, viikko on vierähänyt siitä, kun palasin kotiin tämänvuotiselta IMWe-partioleiriltä. Pikku hiljaa alkavat ajatukset, päivärytmi ja unetkin palata arkeen, mutta vielä pyörii leirilaulun säkeet päässä ja Afroditen vaatekerta pyykkikoneessa. Joka vuosihan olen kuvaillut IMWeä myös täällä blogissa, joten yritän tällä kertaa olla toistamatta itseäni liikaa... ehkä uuden kuvakulman tuohon mielettömään luovuuspläjäykseen saa kurkistamalla leirilauantain aikatauluuni:

Saturday 26.3.2016, another day on IMWe:

  • 8:00 Herätyskello. Jostain löydän vielä puhtaat sukat jalkaan tällekin päivälle...
  • 8:15 Aamiainen. Huomaa, että viikko lähenee loppuaan, kovin moni leiriläinen ei jaksa tulla näin aikaisin herkkupatojen ääreen, vaan vilahtaa paikalle viittä vaille workshoppien alkua.
  • 8:40 Otan varaslähdön workshoppiini, ohjaajana aikaa omille projekteille ei paljoa liikene, mutta haluan ehdottomasti saada valmiiksi pienoismallin Leonardo da Vincin aikoinaan luonnostelemasta katapultista, ja tähän aikaan aamusta akkuporakoneet ovat vielä vapaana...
  • 9:15 Tapaan workshoppini osallistujat linnan pihalla. Tänään onkin meidän vuoromme siivota yhteistilat, jee! Seuraavan puolituntisen lakaisen lattioita ja taittelen huopia linnan holvikellarissa.
  • 10:00 Workshoppimme on täydessä työn teossa. Islantilais-Etelä-Afrikkalaisena yhteistyönä syntynyt jättikatapultti on melkein valmis, paras kantaa se pihalle koelaukaisua varten. Huoneen toisessa päädyssä Brittiläinen Ele on nikkaroinut kasaan varsijousen toimistomateriaaleista. Sveitsiläinen työparini Simon, opastaa norjalaisia sirkkelisahan käytössä.
TÄMÄ on näemmä ainoa kuva, jonka satuin ottamaan Leonardokatapultistani - DET HÄR är tydligen det enda fotot som jag råkade ta av min Leonardokatapult
  • 12:30 Lounas. 
  • 13:00 Pukeutumisaika, tässä vaiheessa viikkoa muuntuminen kauneuden ja rakkauden jumalattareksi sujuu jo rutiinilla ;)
  • 13:15 Teatteriharjoitukset, minkälaisen pätkän leirinäytelmää esitämmekään osallistujille tänään?
  • 14:00 Teatteripätkämme johdattelee osallistujat suuren leiripelin tunnelmiin, tänä vuonna suuri osa meistä tiimiläisistäkin saa osallistua peliin osallistujien joukossa!
  • 15:00 Ihmiskunnan kohtalo pelissä, täysi kilpailu kolmen joukkueen välillä: tuleeko maailmaa jatkossa hallitsemaan jumalien tyrannia vai ihmisten demokratia? Kerään into piukalla pisteitä omalle joukkueelle arvuuttelemalla anagrammeja, kirjoittamalla rakkausrunoja Hadekselle ja väistelemällä Medusan kivettävää katsetta.
  • 16:30 Pelin loppuhuipennus ja salin ripeä siivoaminen, vaatteiden vaihto treenikerrastoon
 
KYKLOOPPIEN suuri suku - CYCLOPERNAS släktporträtter
  •  17:00 Viimeiset harjoitukset pienen mutta ahkeran irkkutanssialoittelijaryhmämme kanssa. Joka päivä olemme harjoitelleet 45 minuuttia, maanantaina lähdettiin liikkeelle nollasta ja huomenna on esitys! Lopuksi askartelemme vielä esiintymisasut koko ryhmälle.
  • 18:00 Päivällinen
  • 18:30 Pikainen suihku, sitten päiväunet. Taju kankaalla varmaan minuutissa...
  • 19:10 Herätyskello. Taas.
  • 19:15 Jee, pääsen muutaman ystävän kanssa testaamaan toisen workshopin rakentamaa huonepakopeliä! Puoli tuntia aikaa ratkoa kimurantteja tehtäviä ja löytää avain, jolla huoneesta pääsee ulos.
  • 19:35 Pääsimme pakoon, jess!
  • 20:00 Kerään ja tulostan materiaaleja illan hartaushetkeä varten, vinkkaan vikkelään kavereille, että illan konsertti lähetetään live-striiminä maailmalle. 
  • 20:15 Muistan ajoissa mennä varaamaan hyvän paikan linnan kappelista konserttia varten
  • 20:30 Yksi leirin huippuhetkistä, konsertti. Kolme tuntia leiriläisten esittämää upeaa musiikkia vaihtelevin kokoonpanoin.
  • 23:30 Kappelin nopea muuntaminen konserttisalista takaisin kirkkotilaksi
  • 24:00 Pääsiäishartaus. "Radio Jerusalemin" toimittajana haastattelen niin tyhjälle haudalle saapuneita naisia kuin pelästyneitä vartijoitakin, etsien uusia näkökulmia pääsiäisen evankeliumitekstiin. Lopuksi kaikki lausuvat Isä Meidän-rukouksen omalla kielellään, samanaikaisesti.
  • 00:30 Siivoaminen hartauden jäljiltä. 
  • 00:40 Ehdin vielä mukaan tiimikokouksen loppumetreille, jess. Suunnittelemme, miten seuraavana päivänä paljastamme ensivuoden (merirosvo-)teeman leiriläisille. Seuraavan vuoden teema on aina IMWen tarkimmin varjeltu salaisuus viimeiseen leiripäivään asti...
  • 01:00-ish. Siivouskierros tiimihuoneessa ja suuressa salissa. Sitten holvikellariin laulamaan ja rupattelemaan
  • ??? Tuuperrun sänkyyn. Muistan laittaa herätyskellon päälle.
Ja tuo oli vain yksi päivä kymmenestä...
TIIMIHUONEEN seinä oli täynnä tärkeää informaatiota - TEAMRUMMETS vägg var fullt med viktig information

Nästan en vecka sedan återvände jag från årets IMWe-scoutläger. Så småningom börjar tankarna, dagsrytmen och drömmarna hitta sina vanliga banor, men ännu nynnar jag på lägersången och Afrodites dräkt tumlar i tvättmaskinen. Varje år har jag också beskrivit IMWe här i bloggen, så jag försöker att inte upprepa mig för mycket... kanske får ni en ny synvinkel på denna otroliga kreativitetsexplosion om ni tar en titt på min tidtabell från lägerlördagen:

Saturday 26.3.2016, another day on IMWe:
  • 8:00 Väckarklocka. Någonstans hittar jag ännu ett par rena strumpor för dagen...
  • 8:15 Frukost. Man märker att veckan börjar närma sitt slut, det är inte många deltagare som orkar stiga upp såhär tidigt - istället rusar de in fem minuter före workshopparna startar.
  • 8:40 Jag tar en tjuvstart i min workshop. Som ledare har man väldigt lite tid för egna projekt, men jag vill definitivt bygga färdigt en modell av katapulten som Leonardo da Vinci en gång skissade upp, och den här tiden på morgonen är det ännu ingen kö till borrmaskinerna...
  • 9:15 Jag träffar mina workshopsdeltagare på borggården. Idag är det vår tur att städa alla almänna rum, jee! Nästa halvtimme sopar jag golv och viker filtar i slottets källarvalv.
  • 10:00 Vår workshop är i full fart. Jättekatapulten som byggts som Isländsk-Sydafrikanskt samarbete är nästan färdig, bäst att bära ut den till gården för provskjutning. I andra ändan av rummet har Ele från England knåpat ihop en armborst av byråmaterial. Simon, mitt arbetspar från Schweiz, handleder norrmänn som vill använda cirkelsågen.
KATAPULTTIEN testausta - KATAPULTTEST
  • 12:30 Lunch.
  • 13:00 Dags att byta om, i det här skedet av veckan är det redan rutin att förvandla mig till skönhetens och kärlekens gudinna ;)
  • 13:15 Teaterövning, vilken bit av lägerhistorien skall vi spela upp åt deltagarna idag?
  • 14:00 Efter vår sketch börjar det stora lägerspelet. I år får också många av oss ledare delta i spelet bland lägerdeltagarna!
  • 15:00 Mänsklighetens öde står på spel, full tävling mellan tre lag: skall världen i fortsättningen styras av gudarnas tyranni eller människornas demokrati? Jag samlar ivrigt poäng för mitt lag genom att lösa anagrammer, skriva kärleksbrev till Hades och gömma mig för Medusas förstenande blick.
  • 16:30 Spelet slutar och snabb städning av stora salen. Byter om igen, denna gång till träningskläder.
  • 17:00 Generalrepetition med min lilla nybörjargrupp i irländsk dans. Varje dag har vi övat i 45 minuter, på måndag började vi från noll och imorgon har vi ett uppträdande! Till sist pysslar vi ännu ihop dansdräkter för hela gruppen.
  • 18:00 Middag
  • 18:30 Snabb dusch, sedan dagssömn! Jag somnar i en minut.
  • 19:10 Väckarklocka. Igen.
RIENECK on niin kaunis aamutuimaan! - RIENECK är så vackert på morgonen!
  • 19:15 Hurra, jag och en grupp vänner får testa en"exit-room" som en annan workshop byggt ihop under veckan! En halv timme tid att lösa krävande uppgifter och hitta nyckeln till dörren som leder ut ur rummet.
  • 19:35 Vi lyckades komma ut!
  • 20:00 Jag samlar ihop och trycker ut material för kvällens andakt, och skickar samtidigt meddelanden till släkt och vänner om att kvällens koncert skickas som live-streaming på nätet.
  • 20:15 Jag kommer ihåg att reservera en bra plats för mig och Tobi i slottskapellet för kvällens konsert.
  • 20:30 En av lägrets höjdpunkter, konserten. Tre timmar jättefin och varierande musik som deltagarna satt ihop under lägret.
  • 23:30 Snabb omvandling av kapellet från konsertsal tillbaka till en kyrka
  • 24:00 Påskandakt. Som "Radio Jerusalems" reporter intervjuar jag såväl kvinnorna som kommit till den tomma graven som de vettskrämda väktarna, och försöker hitta nya synvinklar till påskens evangeliumstext.
  • 00:30 Städning efter andakten.
  • 00:40 Jag hinner ännu med på slutet av team-mötet. Vi planerar hur vi skall avslöja nästa års (pirat-)tema för deltagarna följande dag. Följande års tema är alltid den största IMWe-hemligheten som avslöjas först på sista lägerdagen...
  • 01:00-ish. Städningsrunda i teamrummet och stora salen. Sen ner till valvkällaren för att sjunga och skvallra.
  • ??? Jag somnar i min bekväma säng efter att jag kommit ihåg att ställa in väckarklockan.
 Och det där var bara en dag av tio...

TOISINAAN ehdimme levähtääkin hetken! IBLAND hann vi också ta det lugnt en stund!

perjantai 27. maaliskuuta 2015

Painavaa tekstiä - (lost in translation)

Lähetin hiljattain ensimmäisen varsinaisen tutkimukseeni kuuluvan tieteellisen artikkelin kielentarkastukseen (joo, olen TODELLA hidas mitä tähän julkaisemiseen tulee). Teksti piti ladata netin kautta tarkistajien luettavaksi, eikä noin painavat asiat näemmä siirry ikkunasta toiseen pelkästään hiirellä vetämällä:
 
Kaipa tuo on mukavan onomatopoeettinen käännös englannin sanasta drag. Ja toisaalta, hiiret ovat aika pieniä eläimiä, joten kaipa tiedostojen siirtely niille tosiaan on varsinaista raahaamista...



Det är för en gångs skull ganska onödigt att ens försöka översätta detta inlägg till svenska. Tjah, hur som helst. Jag skulle ladda upp min första vetenskapliga artikel för språkgranskning (ja, första. jag är JÄTTELÅNGSAM med min doktorsavhandling), och programmet ber mig att släpa in filen i rutan. Inte bara dra som vanligt, utan verkligen släpa den, "raahata" använder man i finskan normalt om att flytta väldigt tunga saker med nöd och näppe. Hah. Vad roligt.

tiistai 24. maaliskuuta 2015

Solförmörkelse - Auringonpimennys

SOLFÖRMÖRKELSEN sedd från mitt arbetsrum i Tharandt. Kolla den röda linsöverstrålningen vänster om själva solen, där ser man hur solen (liten vit klick) redan är lite täckt! AURINGONPIMENNYS työhuoneessani Tharandtissa. Punaisessa linssiheijastuksessa auringon vasemmalla puolella näkyy, miten aurinko (pieni valkea läikkä) on jo vähän peitossa.
 Förra veckan var det partiell solförmörkelse i stora delar av Europa (ni lyckades knappast missa det, eller?). Här i Dresden täcktes solen bara till 73%, men i alla fall sken den från en klar himmel för en gångs skull. Och förstås hade jag inga lämpliga specialglas att titta igenom. Hmf. Efter lite tricksande lyckades jag ändå spegla fenomenet på min mobiltelefonsskärm så, att själva solen var bakom en fönsterbalk men någon konstig "linsöverstrålning" (måste kolla upp det där ordet) från fönsterglaset och det mångdubbla skärmglaset i min telefon klart och tydligt visade hur långt förmörkelsen var. Men bara om jag höll telefonen i Just rätt vinkel. Och sedan påminde min syster mig om det superenkla tricket med lådkamera - man gör ett minimalt hål i ett papper med en nål riktar pappret mot solen och håller ett annat papper bakom det första som "skärm". Och voilà, där ser man en perfekt liten bild av solförmörkelsen!

Utanför var ljuset helt konstigt... lite som skymmning, fast mit på dagen. Och inte mycket - bara så att man fick en känsla av att något var konstigt. Men knappast hade man märkt nå't över huvudtaget om man inte hade vetat att det är solförmörkelse på gång.

EN OTROLIG bild...på ett klottpapper med ett minimalt hål (typ 10 cm ovanför min tumme). USKOMATON kuva...suttupaperista jossa on minimaalinen reikä (n. 10 cm peukaloni yläpuolella)



HÄR ser man hur det lite täckta solljuset sipprar genom det lilla hålet ovan och reflekteras på ett annat klottpapper. Fenomenalt ;) TÄSSÄ näkyy, miten vähän peitossa oleva auringonvalo tunkee sen minimaalisen reiän läpi ja heijastuu toiselle suttupaperille. Aivan mahtavaa ;)
Viimeviikolla näkyi osittainen auringonpimennys suuressa osassa Eurooppaa (tuskin onnistuitte välttämään tämän suur-uutisen?). Täällä Dresdenissä aurinko oli vain 73% peitossa, mutta ainakin se kerrankin paistoi kirkkaalta taivaalta. Eikä minulla tietenkään ollut mitään erikoislaseja, joiden läpi ilmiötä olisi voinut tihrustella. Höh. Pienen kikkailun tuloksena onnistuin kuitenkin peilaamaan pimennyksen kännykkäni näytölle niin, että itse aurinko oli ikkunapalkin takana ja näkyvissä oli vain jonkinlainen linssiheijastus ikkunalasista ja kännykkäni monikerroksisesta näyttölasista - ja tuossa heijastuksessa näkyi oikein hyvin, kuinka pitkälle pimennys oli edennyt. Ja sitten siskoni muistutti minua superhelposta reikäkamerametodista - tehdään neulalla reikä paperiin, suunnataan paperi kohti aurinkoa ja laitetaan sen taakse toinen paperi "valkokankaaksi". Ja kappas, paperille heijastuu täydellinen pieni kuva auringonpimennyksestä!

Ulkona valaistus oli ihan omituinen. Hiukan kuin aamu- tai iltahämärässä, vaikkakin keskipäivällä. Ja kuitenkin sen verran vähän, etten välttämättä olisi huomannut mitään outoa, ellen olisi tiennyt, että meneillään on auringonpimennys.

maanantai 3. marraskuuta 2014

Mysteerikökkö 2

Tällä kertaa minäkään en tiedä, mikä allaoleva mysteerikökkö oikein on! Se löytyi puutarhamökkimme vintiltä (no joo, oikeastaan vain katon alla oleva ryömittävä säilytystila).  Kovin olisi matala jakkaraksi (ellei sitten juuri puutarhatöihin ja kitkemiseen?), lisäksi pinta oli aika kulunut, varmaan muustakin kuin pelkistä takamuksista. Niin mielikuvitukselliset kuin realistisetkin arvaukset ovat tervetulleita ;D


Denna gång vet jag inte ens själv vad "mysterieobjektet" ovan riktigt skall föreställa! Jag hittade den på vinden i vår trädgårdsstuga (ok, egentligen bara ett  lågt förvarsutrymme just under taket). Det är väldigt lågt för att vara en pall av något slag (fast kanske den skulle funka just för trägårdsarbeten?), dessutom är den ganska skråmig och nött, knappast av bara sittande rumpor. Såväl fantasifulla som realistiska gissningar är välkomna ;D

sunnuntai 2. helmikuuta 2014

Fairphone

Går det att göra en fair trade/eko mobiltelefon?
Nej.
Eller i varje fall inte ännu.
Men försöka kan och bör man!

Det helt nya nederländska mobilföretaget Fairphone har nu fått ut sin allra första modell efter en lång planeringsfas och ännu längre produktionsfas med många fnurror på trådarna, och förra tisdagen fick även jag hem per post min första (och hoppas sista på läääänge) smarttelefon. Idag hade jag äntligen ett par timmar tid att leka med den :)

En bra basic smarttelefon, som visst är utdaterad jämfört med de nyaste iphonen, Galaxyna och Lumiona (på riktigt, hur lyder de där tre i svensk plural?), men det är liksom del av hela grejen - att man inte skall köpa en ny telefon varje gång som företaget gör en ny modell. Lite tyngre, lite sämre kamera... men mycket hållbar och den går att reparera! Glaset är inte fastlimmat så det faktiskt går att byta ut skärmen istället för hela telefonen och man kan helt själv byta batteriet på telefonen (ett av företagets motton är "If you can't open it, you don't own it"). Det lär vara mera eller mindre fritt fram att byta operationssystem på telefonen (fast ärligt sagt fattar jag inte ett jota av det där) och om du nu råkar äga en 3D printer kan du t.o.m. printa ut egna skyddsskal åt din telefon. Telefonen har plats för två simkort så att man inte behöver ha skild jobb-/utlandstelefon och hemtelefon.

Fair-delen kommer från att telefonen tillverkas i en fabrik i Kina som faktiskt tar på allvar arbetarnas rättigheter till en lön som man kan leva på och lediga dagar, och från att två av de ca. 30 metallerna i telefonen kommer från "konfliktfria" gruvor i Kongo (d.v.s. inkomsten används inte till att stöda någon väpnad konflikt).

2/30? Varför tillverkas de överhuvudtaget i Kina? Låter inte som mycket?
Nej, men någonstans måste man börja. Att göra en totalt fair-eko-mobil är helt enkelt omöjligt för ögonblicket, om man alls vill sälja den till normala kunder. Redan som den är kostar den en hel del mera än en motsvarande normaltelefon. Efter att de 25 000 första telefonerna nu sålts och skickats till kunderna planerar företaget sitt följande steg. Två vidare metaller skall skaffas från rättvisa förhållanden, bl.a.

Själv är jag nöjd med min Fairphone. Visst, den är stor och jag har ingen aning var jag kommer att transportera den då den inte ryms i byxfickan - men det skulle ha varit likadant med alla smarttelefoner. Och visst, jag kommer inte alls överens med textskrivandet på touchscreen (gillar knappar!), men tyvärr så går det inte annars nuförtiden. Jag kunde fortsätta med en lång lista på varför min gamla Nokia C5 slår alla smarttelefoner (och min telefon därföre, Nokia 3110, ojj, den var en sann pärla!), men nu är det bara så att den håller på att dö. Och hej, jag kan äntligen spela Angry Birds utan att låna Tobis telefon!!!!!

Och så är det något med hela Fairphone-företagets image som jag gillar stort. De är öppna, de håller sina kunder sakligt uppdaterade på varför telefonerna igen är försenade och de har en hel del positiv humor (bl.a. hade telefonens instruktionsbok en liten söt uppgift där man skulle para ihop rätt ikon med rätt funktion, bara för att lära sig använda sin telefon). Jag kan bara önska dem lycka och framgång i framtiden och rekommendera dem varmt!

JAG tycker det är lite roligt att samma människor och företag som för några år sedan hurrade för allt mindre och mindre telefoner plötsligt helt vände om och nu slår på trumman för större och större skärmar. MINUSTA on hupaisaa, että samat ihmiset ja yritykset, jotka muutama vuosi sitten mainostivat yhä pienempiä ja pienempiä puhelimia yhtäkkiä käänsivät suuntaa ja ryhtyivät suurempien ja suurempien näyttöjen puolestapuhujiksi.

Onko mahdollista valmistaa ekologinen reilunkaupan älypuhelin?
Ei.
Tai ei ainakaan vielä.
Mutta yrittää voi ja pitää!


Uunituore alankomaalainen kännykkävalmistaja Fairphone on pitkän suunnittelujakson ja vielä pidemmän tuotantojakson jälkeen julkaissut ensimmäisen mallinsa, ja viime tiistaina sain minäkin ensimmäisen (ja toivottavasti pitkään aikaan viimeisen) älypuhelimeni. Tänään minulla jopa oli pari tuntia aikaa leikkiä sen kanssa :)

Hyvä perusälypuhelin, joka toki ei pärjää vertailussa uusimmille iphoneille, Galaxyille ja Lumioille, mutta sehän siinä vähän on ajatuksenakin - aina ei tarvitse ostaa uutta puhelinta kun lempivalmistajalta ilmestyy uusi malle. Hieman painavampi, hieman huonompi kamera... mutta hyvin kestävä, ja sen voi korjata! Lasia ei ole liimattu kiinni, joten näytön voi vaihtaa sen sijaan että vaihtaisi koko puhelimen, ja akun voi jokainen vaihtaa aivan itse (yksi yrityksen motoista onkin "If you can't open it, you don't own it"). Käyttöjärjestelmääkin voi kuulemma aika vapaasti vaihtaa itse (vaikka tuosta en ymmärrä kyllä mitään), ja jos satut omistamaan 3D-tulostimen voit jopa itse tulostaa kuoret puhelimellesi. Puhelimeen menee myös kaksi simkorttia, joten et tarvitse erikseen työ- ja yksityispuhelinta, tai kotimaan ja ulkomaanpuhelinta.


Reiluus puhelimeen tulee siitä, että se valmistetaan Kiinassa tehtaassa, joka ottaa huomioon työntekijöiden vapaapäivät ja sopivan palkan, sekä siitä, että kaksi puhelimen kolmestakymmenestä metallista tuotetaan konfliktivapaissa kaivoksissa Kongossa (eli metallien tuotot eivät mene aseellisten konfliktien tukemiseen).

2/30? Miksi puhelimet ylipäätään tuotetaan Kiinassa? Eikö kuulosta hääppöiseltä?
Ehkä ei, mutta jostain pitää aloittaa. Täysin reilun ekopuhelimen valmistaminen ei vain ole mahdollista, jos sitä mitenkään haluaa markkinoida tavallisille asiakkaille. Tällaisenakin puhelin maksaa huomattavasti enemmän kuin vastaava tavispuhelin. Mutta nyt kun ensimmäiset 25 000 puhelinta on myyty ja toimitettu asiakkaille, pääsee yritys suunnittelemaan seuraavaa siirtoaan: seuraavaan malliin hankitaan ainakin toiset kaksi metallia reiluista olosuhteista.

Itse olen tyytyväinen Fairphoneeni. Toki se on niin iso, etten tosiaan tiedä missä sitä kuljetan koska se ei mahdu housuntaskuun - mutta sama ongelma olisi ollut edessä muidenkin älypuhelimien kanssa. Ja tietenkään en osaa alkuunkaan kirjoittaa tekstiviestiä kosketusnäytön avulla (rakastan nappuloita!), mutta valitettavasti vaihtoehtoja ei oikein ole tällä hetkellä. Voisin kirjoittaa pitkän listan siitä, miten vanha Nokia C5-puhelimeni lyö kaikki älypuhelimet laudalta (ja entäs sitä edeltävä 3110 sitten? Oi, siinä vasta oli helmi!), mutta nyt vain on niin, että se on kuolemaisillaan. Ja hei, voin vihdoin pelata Angry Birdsiä lainaamatta Tobin kännykkää!!!

Koko Fairphone-yrityksen imagossa on jotain, mistä suuresti pidän. Yritys on avoin, se pitää asiakkaansa päivitettyinä uusimmista mutkista matkassa ja sillä on tiettyä leikkisää huumoria, joka näkyy niin viestinnässä kuin valmiissa tuotteessakin (mm. puhelimen käyttöoppaassa oli pieni tehtävä, jossa piti yhdistää oikea pikakuvake oikean toiminnon kanssa, ihan vain, jotta oppisi käyttämään puhelintaan oikein). En voi kuin toivottaa Fairphonelle onnea ja menestystä tuleville projekteille ja suositella sitä lämpimästi eteenpäin!