sunnuntai 31. elokuuta 2014

Valoa syysiltaan - Ljus i höstkvällen

Hups. Elokuu hävisi jonnekin. Lähinnä todella pitkiin työpäiviin tutkimukseni parissa, sekä parin viikon visiittiin Suomessa, joka flunssailun vuoksi muuttui erämaavaelluksesta Lapissa sohvalöhöilyksi (ja kivaksi kahden yön minilomaksi Helsingissä!). Välillä ehdimme sentään piipahtamaan puutarhaan, joka on jaksanut tarjota yllätyksiä ja opetuksia koko kesän ajan - ihanaa!

Suomessa vietettiin tänä viikonloppuna muinaistulien yötä, kuulemma hienossa säässä  (tiedoksenne vain: täällä sataa). Tarhallamme syysöihin tunnelmavalaistusta tuo kokon sijaan väsäämämme lyhtypuu - pieni puu, joka oli pakko sahata talonnurkalta pois, etteivät sen juuret vahingoittaisi rakennusta. Puu oli hupaisasti kurottelevine oksineen lähinnä hattutelineen näköinen, joten päätimme säästää sen "varmuuden vuoksi", ja kerran tarhalla iltaa viettäessämme siskoni sai älynväläyksen täyttää puu erilaisilla lyhdyillä. Tuumasta toimeen, puu valettiin betoniin ämpäriin ja nyt sitä saa siirrellä tarpeen tullen minne haluaa.

Joululahjatoive: pieniä roikkuvia lyhtyjä.
TÄMÄ reppana kuva ei kerro koko tunnelmallista totuutta, mutta antaa sentään vähän suuntaa... DENNA lite suddiga bild ger åtminstone en idé om hur vår lyktträd ser ut - i verkligheten är den dock mycket mera stämningsfull ;)

Hoppsan, augusti försvann någonstans. Mest till långa arbetsdagar med min forskning, och till en "minisemester" i Finland, som skulle bli en vandring i Lappland men som p.g.a. förkylning slutade som lata dagar på soffan (och en trevlig tredagars resa till Helsingfors!). Alltid emellanåt hann vi ändå besöka vår trädgård, som bjudit på överraskningar och lärorika upplevelser under hela sommaren - härligt!

I Finland firade man detta veckoslut forneldarnas natt. Vädret lär också ha varit vackert...(bara så ni vet: här regnar det). I vår trädgård har vi ingen plats för en vårdkase, men istället ett stämningsfullt lyktträd - ett litet träd som vi måste såga ner eftersom den växte för nära husväggen där dess rötter kunde ha skadat byggnaden. Trädet hade lustigt uppåtväxande grenar som fick det att se närmast ut som ett hattställ, och vi beslöt oss för att spara det "för säkerhets skull". En gång då vi njöt av en sommarkväll i trädgården fick min syster en snilleblixt: man kunde ju hänga trädet fullt med små lyktor! Sagt och gjort, nu står trädet i en ämbare med betong och kan flyttas omkring vart man vill.

Julklappsönskemål: små lyktor som man kan hänga upp.