Trädgård - Puutarha

PERSOONALLISUUSTESTI: näetkö tässä toivottomasti rähjääntyneen joutomaan vai mahdollisuuksia kuhisevan paratiisin? PERSONLIGHETSTEST: ser du en hopplöst förfallen skräphög eller ett paradis fullt med möjligheter?

 Idag är det kallt och regnigt. Det är väl den enda orsaken till att jag över huvudtaget bloggar. För just nu har jag fullt upp med något helt annat, då vädret alls tillåter. Jag fick världens bästa möjliga födelsedagsgåva av Tobias (sådär en månad i förtid) - en trädgård.

I tyskland är det otroligt populärt med små koloniträdgårdar. Bara i vår stadsdel finns det åtminstone tre trädgårdskolonier, alla med tiotals små trädgårdsplättar. Och nu har vi också en!!! 200 kvadratmeter med möljigheter (för tillfället täckta i ogräs), 28 kvadratmeters hus (alltså fatta, vi köpte ett helt eget hus :D). Det hela är ganska förfallet, ingen har rört plätten på över ett år och guldfiskdammen (Ja! Jag har plötsligt två guldfiskar!) var full med alger och slamm - det finns alltså Massor att göra. Härligt! Och lite skrämmande.

Jag kunde redan nu, efter ett par veckor, fylla en hel blogg med trädgårdserfarenheter och strapatser - om hur jag tappert rev ner den gamla komposthögen och byggde egenhändigt ett nytt, om hur ivrigt jag väntade på att posten skulle komma med min beställda "gardening basics for dummies"-bok, om hur vi förra veckan lastade en hyresbil full med jordgubbar, tomater, hackor och spadar efter en 5-timmars shoppingtur till trädgårdscentret eller om hur vi firade första maj med att riva upp maskrosor... men jag hinner inte! Livet ler, fåglarna sjunger, ogräset gror och jag måste plantera näckrosor, zucchinis och vejde.

Dygnet har bara 24 timmar, så bloggen får troligen gå i träda i några månader eller så... Får se, kanske skriver jag något, kanske inte. Jag har lovat mig själv att inte ta någon stress om jag inte skriver regelmässigt (och det är jättesvårt för mig! Fy vad jag är plikttrogen ibland!).

Lycklig.

DAGS att ta fram arbetshandskarna - HIHAT heilumaan!

Tänään on kylmää ja sateista. Se lienee ainoa syy, miksi maltan blogata. Sillä juuri nyt olen kiireinen aivan muiden asioiden kanssa, jos sää suinkin sallii. Sain Tobiakselta parhaan mahdollisen syntymäpäivälahjan (noin kuukauden etuajassa) - puutarhan.

Siirtolapuutarhat ovat uskomattoman suosittuja Saksasa. Pelkästään meidän kaupunginosassamme on ainakin kolme puutarha-aluetta, joissa jokaisessa on kymmeniä pieniä puutarhalänttejä. Ja nyt meilläkin on omamme!!! 200 neliömetriä (rikkaruohojen peittämiä) mahdollisuuksia, 28 neliömetrin talo (siis ymmärrättekö, ostimme ikioman talon :D). Koko paikka on aika ränsistynyt, eikä kukaan ole koskenutkaan puutarhaan ainakaan vuoteen ja kultakalalampi (Jep! Minulla on yhtäkkiä kaksi kultakalaa!) oli täynnä leviä ja mutaa - tekemistä siis riittää. Ihanaa! Ja vähän pelottavaa.

Voisin jo nyt, parin viikon jälkeen, täyttää kokonaisen blogin puutarhakokemuksilla ja -sattumuksilla. Voisin kertoa, miten urheasti purin vanhan kompostihökötyksen ja rakensin omakätisesti uuden tilalle, kuinka malttamattomana odotin postista "gardening basics for dummies"-kirjaa, kuinka viime viikonloppuna lastasimme vuokra-auton täyteen mansikoita, tomaatteja, kuokkia ja lapioita viisituntisen ostoskierroksen jälkeen tai kuinka jo vietimme vappua voikukkia kitkien... mutten ehdi! Elämä hymyilee, linnut laulaa, rikkaruohot kasvavat ja minun täytyy istuttaa lumpeita, kesäkurkkuja ja morsinkoa.

Vuorokaudessa on vain 24 tuntia, joten blogi saa nyt jäädä kesälaitumille villiintymään... Saa nähdä, ehkä kirjoitan jotain, ehkä en. Olen luvannut itselleni, etten stressaa kirjoittamisesta (mikä on todella vaikeaa! Hyi miten joskus äidyn tunnolliseksi!).

Onnellinen.

Hurrika, Pärsky & April