Kesä purkissa - sommar på burk

Nyt on 12 kg omenoita huvennut muutamaan pieneen sievään yksilöön hedelmävadissamme. Hillouksesta tuli hetkeksi lähes jokailtainen rutiini, ja tulokset ovat herkullisia :) Aiemmin kuvittelin hillouksen olevan lähinnä isoäitien vaivoin hallitsemaa salatiedettä, mutta hei - tähänhän pystyn minäkin! Ei oo ees vaikeeta! Testasin lopulta lähes kaikkia noista aiemmin mainitsemistani resepteistä, ja suosikiksi kohosi tuo listan ensimmäinen, "maustettu omenahillo" (tosin tuoreella inkiväärillä ja ainakin kaksinkertaisella kanelimäärällä). Inkivääri antaa mukavan terävän vivahteen ja kaneli nyt vaan sopii yhteen omenan kanssa. Samalla tuli tehtyä pari pellillistä omenasipsejä (omenat siivuiksi, kanelia päälle, kiertoilmauuniin 50-80 asteeseen pariksi tunniksi kunnes ovat oikein nahkeita - muuttuvat sitten jäähtyessään rapeiksi!). 

Siskon kanssa vastakeitettyjä makeita hilloja maistellessa ymmärsimme vihdoin, miksi muumipelissä se hillokellarin avain on niin tavoiteltavan arvoinen.

PURNUKOITA. Osa on jo päätynyt tuliaisiksi tai muuten vain parempiin suihin. BURKAR. En del har redan skänkts bort eller blivit uppätna.

Nu är det bara ett par äppel kvar av våra 12 kg. Syltkokning blev nästan en kvällsrutin och resultaten är läckra :) Tidigare trodde jag att det var något hemlighetsfullt som främst mor-och farmödrar klarar av, men hej - det stämmer ju inte! Jag klarar av det helt bra själv, och det är inte ens svårt! Mitt favoritrecept blev nog ett med mycket kanel och lite färsk riven ingefära, det måste jag göra mera av någon gång.

Samtidigt gjorde jag  också ett par ugnsplåtar med äppelchips: tunna äppelskivor med kanel på, varmluftsugn med "fläkt", 50-80 grader i ett par timmar tills skivorna är torra och sega - de blir trevligt krispiga då de kallnar!

Då vi satt och smakade läckra nykokta sylter med systern förstod vi äntligen varför det är så viktigt att hitta syltkällarens nyckel i det bekanta muminbrädspelet.