keskiviikko 28. helmikuuta 2018

Läckra arbetsförmåner - Työsuhdeherkkuja


EN dag hade vi "matrester" till lunch efter doktorandernas fest kvällen innan - ERÄÄNÄ päivänä meillä oli "tähteitä" lounaaksi jatko-opiskelijoiden edellisen illan juhlien jäljiltä
Februari har varit en spännande månad. Förra veckan räckte jag in min sista artikel till en vetenskaplig tidsskrift för granskning (sammanlagt kommer min doktorsavhandling att bestå av fyra artiklar), och samtidigt har jag börjat på ett nytt jobb. För nästan ett år kommer jag att vara deltidstutor för magisterstuderanden på vårt internationella studieprogramm "Tropical Forestry" - tropisk skogsbruk.

Redan under den första månaden har det blivit klart att jobbet inte kommer att bli långtråkigt - just då jag lärt mig hur man sammanställer och skickar iväg frågeformulär till studenterna angående vinterterminens utvärdering var det dags att börja ta hand om alla inkommande ansökan för nästa höst - jag får både email och telefonsamtal från hela världen från Uganda till Myanmar! Framförallt telefonsamtalen har varit lite spännande med dålig ljudkvalitet och svåra dialekter, men jag tror att jag hittills alltid lyckats svara på rätta frågor.
OM kvällarna på exkursionen hade vi tid för olika spel, och det hela kändes som ett internationellt scoutläger - KENTTÄKURSSI-ILTOINA oli aikaa erilaisille peleille, ja tunnelma oli kuin kansainvälisellä partioleirillä
Jag ansvarade också för maten under en fyradagars exkursion till Zittau, en liten stad "mitt i skogen" vid den tysk-tjeckiska gränsen. Tacka vet jag scouterna - utan scoutlägererfarenhet skulle jag nog inte ha klarat av att räkna ut hur många potatisar, tepåsar eller bananer man behöver för 15 hungriga studenter, eller hur tidigt man måste börja förbereda en pastasås om middagen skall serveras klockan 14. Det lustigaste var nog att jag efter exkursionen var totalt utmattad och trodde hela dagen att det var söndag - så trött är jag nämligen normalt endast efter ett långt men roligt veckoslut med scoutvänner.

Det jobbigaste på jobbet är nog kommunikationen med diverse mera eller mindre officiella byrån och byråkrater på tyska. Förutom själva språket, som jag fortfarande inte behärskar perfekt, känns kulturskillnaderna ibland irriterande. Jag har en rätt så rättfram finsk stil, och universitetshierarkin med professorn på toppen samt en massa Niande känns konstlat. Får se vem av oss - jag eller professorn - tappar nerverna först ;)
HÄR kokas det kinesisk jordnötssås med hemlig recept - TÄSSÄ keitellään kiinalaista maapähkinäkastiketta salaisella reseptillä

Helmikuu on ollut jännittävä kuukausi. Viimeviikolla lähetin viimeisen artikkelini tietelliseen julkaisusarjaan arvioitavaksi (yhteensä väitöskirjani tulee koostumaan neljästä artikkelista), ja samalla olen aloittanut udessa työpaikassa. Lähes vuoden ajan tulen toimimaan kansainvälisen trooppisen metsätalouden "Tropical Forestry"-maisteriohjelman osa-aikaisena tuutorina.

Jo ensimmäisen kuukauden aikana on selvinnyt, ettei työstä ainakaan tule pitkäveteistä - juuri kun olin oppinut, miten kootaan ja lähetetään talvilukukauden arviointilomakkeet opiskelijoille, oli aika alkaa selvitellä ensi syksyn hakulomakkeita. Saan päivittäin sähköpostia ja puheluita eri puolilta maailmaa Ugandasta Myanmariin - etenkin puhelut ovat olleet jokseenkin jännittäviä vaihtelevan äänenlaadun ja hankalien aksenttien vuoksi, mutta luulen, että olen toistaiseksi onnistunut vastaamaan oikeisiin kysymyksiin.

Olin myös vastuussa nelipäiväisen kenttäkurssin ruokapuolesta. Kävimme opiskelijoiden kanssa Zittaussa - pienessä kaupungissa "keskellä metsää" Saksan ja Tsekin rajalla. Partiokokemuksen ansiosta osasin laskea, kuinka monta perunaa, teepussia ja banaania tarvitaan 15 nälkäiselle opiskelijalle, sekä kuinka aikaisin pitää alkaa valmistella pastakastiketta jos lounasta syödään klo 14. Hupaisinta oli se, että kun kurssin jälkeen palasin rättiväsyneenä mutta tyytyväisenä kotiin, olin aivan varma, että oli sunnuntai - samanlainen olo minulla on nimittäin tavallisesti vain hauskojen partioviikonloppujen jälkeen.

Työläintä työssä on kommunikointi erilaisten saksalaisten virastojen ja virkailijoiden kanssa. Kielen hallitsen jo jotakuinkin hyvin, mutta kulttuurierot välillä ärsyttävät. Olen jokseenkin suorapuheinen suomalainen, ja yliopistohierarkia jonka korkeimmalla koskemattomalla huipulla heiluu professori, ja johon kuuluu ylenpalttisesti teitittelyä tuntuu keinotekoiselta. Saas nähdä, kummalta palaa päreet ensiksi - minulta vai proffalta ;)
MERA läckerheter från vår ex-tempore lunch - LISÄÄ herkkuja yllätyslounaaltamme