perjantai 27. helmikuuta 2015

Tomaatteja - Tomater

EKAT "Blue Berry" lajikkeen versot puskevat jo esille! - DE FÖRSTA tomatplantorna av "Blue Berry" sorten är redan på väg!
Tästä se lähtee. Tilasimme kollegoiden kanssa tomaatinsiemeniä kesäksi, ja esikasvatus ikkunalautakasvihuoneessa alkoi jo nyt helmikuussa. Mahtaakohan tästä tulla yhtään mitään, viime vuonna ostimme tomaatinversomme puutarhakaupasta "valmiina"...

Nu sätter det i gång. Vi beställde tomatfrön tillsammans med några kollegor, och nu får de växa i ett miniväxthus på fönsterbredan. Månne det här alls fungerar, förra året köpte vi våra "färdiga" tomatplantor från trädgårdshandeln...

maanantai 23. helmikuuta 2015

Redan lite vår - Vähän jo kevättä

De allra första vårblommorna håller på att slå ut i vår trädgård! Jag kan knappt vänta på att sätta igång med att odla igen - vi har en hel del planer för i år redan - men måste väl hålla mig ett par månader ännu, att det ändå fortfarande är vinter ser man på islocket på guldfiskdammen . Under tiden försöker vi få lite ordning och reda på det lilla huset i trädgården.
 
Ifjol hade vi absolut ingen tid att göra något inomhus, men förra lördagen bar vi äntligen ut den gamla dammiga soffan (att den vägde! Det var med nöd och näppe att vi överhuvudtaget lyckade bära den till skåpbilen som vi hyrt. Jag har fortfarande helt ömma armmuskler) och skaffade en ny bäddsoffa från Ikea (som inte vägde lika mycket men kom (förstås) i en otymplig papplåda). Ser framemot att tillbringa några varma sommardagar helt på vår "sommarstuga"...som förvisso ligger bara 10 min promenadväg hemmifrån. Men före vi kan bygga upp soffan måste vi lägga ett laminatgolv under det, och före vi kan lägga golvet måste vi måla taket, och före vi kan måla taket måste vi bygga upp ett arbetsbord och några hyllor i det lilla sidorummet (som vi tänker omvandla till en riktig verkstad - tänk att vi kommer att ha ett helt litet rum för att bygga, pynja och pyssla! Bara man hade lite mera tid...) så att vi kan flytta alla verktyg och annat som för tillfället bara ligger omkring i osorterade högar...
HÄR skall vi ha ett litet vardagsrum med bäddsoffa och bord... TÄHÄN tulee pieni olohuone vuodesohvan ja pöydän kera...
Mycket att göra alltså! Och mina fingrar riktigt kliar att få sätta igång, tyvärr bara är de två följande veckosluten redan fullbokade med annat program. Kanske hinner jag upp någon kväll efter arbetet.  Ojj att jag blir glad bara av att tänka på vår lilla trädgård och huset där.

Ensimmäiset kevätkukat heräävät puutarhassamme! En millään malta odottaa, että pääsen taas istuttamaan - meillä on jo vaikka mitä suunnitelmia kasvimaallemme - mutta kaipa pitää malttaa vielä pari kuukautta. Jääkansi kultakalalammen päällä kielii vielä talvesta. Kevättä odotellessa yritämme laittaa pientä puutarhamökkiämme kuntoon.

Viimevuonna meillä ei ollut tippaakaan aikaa keskittyä talon sisustukseen, mutta viime lauantaima saimme vihdoin kannettua ulos vanhan pölyisen sohvan (joka oli ihan älyttömän painava! Saimme sen juuri ja juuri kannettua vuokrapakettiautoon, käsivarteni ovat vieläkin ihan hellinä) ja hankittua uuden vuodesohvan Ikeasta (joka ei painanut yhtä paljoa, mutta joka (tietysti) oli pakattu kömpelöstikannettavaan pahvilaatikkoon). Odotan innolla, että pääsemme kesällä viettämään muutaman päivän kokonaan "kesämökillämme"...joka tosin sijaitsee vain 10 minuutin kävelymatkan päässä kotoa. Mutta sitä ennen pitää sohva vielä koota, sitä ennen pitää laittaa laminaattilattia sohvan alle, sitä ennen pitää maalata katto ja sitä ennen pitää rakentaa työpöytä ja hyllykkö viereiseen pikkuhuoneeseen, jotta saamme hieman järjestystä joka puolella lojuviin työkaluihin ja muihin tarpeisiin. Pikkuhuoneen ajattelimme muuttaa oikeaksi verstaaksi - ajatelkaas, kokonainen pieni huone askartelua ja rakentelua varten! Olisipa vain vielä enemmän aikaa (ja vähemmän muita kiinnostuksenkohteita)...
NU kan man redan se golvet! LATTIa näkyy jo!
Paljon tekemistä siis! Sormiani oikein syhyää päästä vauhtiin, valitettavasti vain kaksi seuraavaa viikonloppua on jo varattu täyteen muuta ohjelmaa. Ehkä ehdin tarhalle joku ilta töitten jälkeen. Oi, miten tulenkaan iloiseksi pelkästään kun ajattelenkin puutarhaa ja pientä mökkiämme!
EN SNÄCKA hade klättrat upp på skåpdörren för att övervintra där. KOTILO oli kiivennyt kaapinovelle talvehtimaan.

torstai 19. helmikuuta 2015

Tumbleweed Factory II

Jonkin aikaa sitten kerroinkin testaavani, miten saisimme villin lännen partioleirille sopivia arokierijöitä. Sotkettuani sormeni niin sokeriliemessä kuin liimassakin, voin todeta, että kestävin ja parhaiten pyörivä vaihtoehto on luonnonkuiduista (mieluite paksu puuvillalanka, villakin käy) Erikeeper-tyyppisellä puuliimalla tärkätty pallo. Valmistusaika n. 10 minuuttia, kuivumisaika 5-8 tuntia, kestää pyörittelyä kunnes joku istuu/astuu sen päälle.

Vai muka päivän turha tieto.

SOPII myös sisustuselementiksi. PASSAR även som inredningsobjekt.


En tid sedan skrev jag att jag höll på att testa hur vi kunde tillverka marklöpare för ett vilda västern scoutläger. Efter att ha kladdat ner mig med såväl sockervatten som lim kan jag konstatera, att det mest hållbara och bäst rullande alternativet får man om man använder naturfibrer (helst tjock bommull, ylle går också) och vit trälim. Produktionstid ca. 10 minuter + 5-8h för torkning. Tål att rullas omkring tills någon sätter sig/trampar på den.

Vaddå dagens onödigaste fakta?

maanantai 16. helmikuuta 2015

Februaritraditioner i Dresden - Helmikuuperinteitä Dresdenissä

13.2, dagen då Dresden bombades för 70 år sedan, kom och gick i år utan några Nazimarscher i stan. Hurra! I några småstäder hade det visst ordnats något, men inget i så stor skala som det "brukade" vara för några år sedan i Dresden. Men helt utan nynazister kom vi tyvärr inte undan i år heller.

Igår, söndagen 15.2 gällde det att klä på sig varmt, packa ner en termos med varm saft och bege sig ut. Inte i fastlagspulkabacken, tyvärr, utan till en motdemonstration. En 500 pers nazigrupp skulle marschera med poliseskort genom staden, och dem ville vi och hundratals andra stoppa. Det hela var förvirrande, var skulle vi stå bäst? Vart hade vi "bokat tillstånd" för vår motdemonstration? Det är inte enkelt att organisera tusen människor, speciellt då någon strategiskt lyckades blockera dresden nazifrei-internetsidan som används för att sprida aktuell information och instruktioner i realtid.

Poliser i svarta rustningar och hjälmar fanns lite överallt, polisbilar och -hästar likväl. "Vår" sida ackompanjerades med högtalarbilar med klischévänsterreggaemusik ;). Till sist fann vi oss själva sittande mitt på gatan, blockerande hela vägen och själva spärrade av en rad polisbilar. Så kom det nya besked från organisatörerna, nazina hade ändrat rutt och vi (vår lilla grupp med scouter och rollspelare, och så några hundra andra människor - på andra håll i stan gjorde andra motsvarande grupper samma sak) sprang till en annan gata och satte oss ner igen, före poliserna hann på plats. Det hela gick nog fredligt till var jag satt, men på andra håll hade polisen tydligen varit ganska nervös och skuffat folk ur vägen. Tjah, inte att undra på, kanske, visst fanns det i vår motdemonstrationsmassa också dem som inte nöjde sig med att ropa ut skällsord mot nazina utan också uttryckte sitt missnöje mot polisen. Vi satt och åt kanelbullar från Ikea. Polisbilarna har förresten jättestarka körljus som är precis på ögonhöjd då man sitter på gatan.

Tjah. I något skede fick poliserna ändå nog av oss, och gav oss tre minuter tid att försvinna från gatan, åt olika håll i små grupper, bitte. Jag och Tobias lydde faktiskt, kanske lite skamsna, men om polisen i något skede skulle ha börjat samla personuppgifter skulle det säkert ha varit jobbigare för mig som "utländsk rebell" att förklara mig, än för de tyska studenterna. De flesta andra gav inte upp så lätt, och till sist hade polisen inte ens gjort något, blockadsittarna fick sitta kvar på vägen.

Av vettiga skäl tog jag inga foton under demonstrationen. Åtminstone tillsvidare finns det dock bra (kanske lite dramatiserade) bilder från söndagen i adressen: http://www.dnn-online.de/web/dnn/specials/dresden-gedenken/detail/-/specific/Mehrere-Tausend-Dresdner-halten-Neonazi-Aufzug-von-der-Truemmerfrau-fern-3461887535 .

Nazina fick vänta, ta omvägar, vänta och ta omvägar igen, och till sist bege sig tillbaka till tågstationen utan att ha uträttat något desto större. Jess. Det lilla som vi såg av dem var...overkligt. Flaggor. Klassisk musik ur högtalare - Vivaldis vinter bla.. Och plakater om hur Dresden var ett oskyldigt offer för bombningen.

Det här med "Opfermythos" - offermyten - är något som varit mycket uppe på senaste tiden i Dresden. En sorlig sanning är att under andra världskriget var Dresden tyvärr inte bara en fridfull och oskyldig konstens stad som högeraktivisterna ofta hävdar, nej, även härifrån deporterades massor med judar till koncentrationsläger och nazismen blomstrade. Fast det förstås var en tragedi att Dresden bombades efter att kriget egentligen redan var slut, var det kanske inte så oväntat.

För några veckor sedan var jag på en minnesgudstjänst för Auschwitz befrielse. Även där predikades Dresdens och Tysklands skuld. Jag måste nog medge, att jag inte är riktigt säker på att skuld är den enda rätta vägen... hjälper det att generation efter generation lärs att skämmas för sitt land och sina gammelföräldrar? Visst är det viktigt att minnas och att förhindra att något motsvarande någonsin händer igen. Men finns det inte minnen utan personlig skuld?

 Dresden är nog en lite kontroversiell stad att leva i, speciellt i februari.




13.2, päivä, jolloin Dresden pommitettiin 70 vuotta sitten, tuli ja meni ilman natsimarsseja kaupungissa. Hurraa! Joissain pikkukaupungeissa oli kuulemma järjestetty jotain, muttei mitään niin suurta kuin mitä Dresdenissä "oli tapana" vielä muutama vuosi sitten. Mutta täysin uusnatsitta emme tästäkään helmikuusta selvinneet.

Eilen, sunnuntaina 15.2, kannatti pukeutua lämpimästi ja pakata reppuun termospullollinen lämmintä mehua. Valitettavasti emme suunnistaneet laskiaismäkeen vaan vastamielenosoitukseen. 500-päinen natsilauma aikoi marssia poliisisaattueessa kaupungin halki, ja sadat ihmiset, me mukaanlukien, jalkautuivat hankaloittamaan aiottua marssia. Tilanne oli hieman hämmentävä, missä olisimme parhaiten tiellä? Minne meillä oikein oli mielenosoitusoikeus varattuna? Ei ole helppoa organisoida yli tuhatta ihmistä, ainakaan kun joku strategisesti onnistui tukkimaan tärkeimmän tiedotuskanavamme, dresden-nazifrei-internetsivuston jota käytetään reaaliaikaisissa ilmoituksissa ja ohjeistuksissa.

Poliiseja mustissa "haarniskoissa" ja kypärissä oli joka puolella, poliisiautoja ja -hevosia samoin. "Meidän" puoltamme säestivät kajariautot, joista soitettiin kliseistä vasemmistoreggaeta ;) Lopulta löysimme itsemme istumasta keskeltä katua, tukkimassa tietä ja itse motissa poliisiautojen välissä. Sitten saimme taas uusia tietoja järjestäjiltä, natsit olivat vaihtaneet reittiä ja me (pieni partiolais- ja roolipelaajaporukkamme ja sadat muut istujat, muualla kaupungilla oli lisäksi muita samanlaisia ryhmiä) juoksimme toiselle kadulle ja istahdimme taas alas, ennen kuin poliisit ehtivät paikalle. Koko aktio sujui kyllä oikein rauhallisesti ainakin meidän kohdallamme, jossain muualla poliisi oli kuulemma vähän hermostunut ja tuuppinut vastamielenosoittajia. Tjah, ehkei aivan suotta, kyllähän meidänkin massaamme mahtui niitä, jotka eivät tyytyneet huutelemaan rumia natseille, vaan myös osoittivat tyytymättömyyttään poliiseille. Istuimme syömässä Ikeasta ostettuja kanelipullia. Poliisiautojen ajovalot ovat muuten todella kirkkaat, ja aivan silmien korkeudella jos istuu maassa niiden edessä.

Jossain vaiheessa poliisi kuitenkin kyllästyi meihin istujiin, ja antoi meille kolme minuuttia aikaa nousta ja hävitä kadulta pienissä ryhmissä eri suuntiin, bitte. Minä ja Tobias itse asiassa tottelimme, ehkä vähän häpeissämme, mutta jos poliisi olisi jostain syystä alkanut tarkistaa henkilöpapereita, olisi minulla tainnut "ulkomaisena rettelöitsijänä" olla enemmän selittelemistä kuin keskivertodresdeniläisopiskelijalla. Suurin osa muista ei kuitenkaan antanut periksi yhtä helpolla, ja lopulta poliisi oli tyytynyt olemaan tekemättä mitään - tientukkijat saivat jatkaa istumistaan.

Järkisyistä en kuvannut mielenosoituksen aikana. Toistaiseksi ainakin seuraavasta osoitteesta löytyy hyviä, ehkä vähän dramatisoituja kuvia sunnuntailta: http://www.dnn-online.de/web/dnn/specials/dresden-gedenken/detail/-/specific/Mehrere-Tausend-Dresdner-halten-Neonazi-Aufzug-von-der-Truemmerfrau-fern-3461887535 .

Natsit saivat odottaa, ottaa kiertoteitä, odottaa ja kiertää taas, ja lopulta marssia takaisin juna-asemalle ilman, että mitään oikeastaan tuli saavutettua. Jess. Se vähä, mitä marssista näimme ja kuulimme oli...epätodellisen tuntuista. Lippuja. Klassista musiikkia kaijuttimista - mm. Vivaldin Talvi. Ja julisteita siitä, miten Dresden oli viaton pommituksen uhri.


Juuri tästä "Opfermythoksesta" - uhrimyytistä - on puhuttu Dresdenissä paljon. Surullinen totuus on, ettei Dresden toisen maailmansodan aikana ollut mikään viaton taiteen kaupunki, vaikka äärioikeistolaiset niin usein väittävätkin. Myös täältä kuljetettiin valtavasti juutalaisia keskitysleireille ja natsismi kukoisti. Tietysti oli tragedia, että Dresden pommitettiin kun sota oikeastaan oli jo ohi, mutta ehkei se sittenkään ollut niin odottamatonta.

Muutama viikko sitten olin Auschwitzin vapauttamisen muistojumalanpalveluksessa. Sielläkin saarnattiin Dresdenin jag Saksan syyllisyyttä. Minun on kyllä pakko myöntää, etten ole varma siitä, onko syyllisyys se oikea reitti... auttaako mitään, että sukupolvi toisensa jälkeen opetetaan häpeämään maataan ja isovanhempiaan? On tietysti todella tärkeää muistaa, mitä tapahtui ja kaikin tavoin estää karmean historian toistuminen. Mutta eikö muistoja muka olisi ilman henkilökohtaista syyllistämistä?

Dresden osaa kyllä olla aika ristiriitainen kotikaupunki, etenkin helmikuussa.

keskiviikko 11. helmikuuta 2015

Tumbleweed Factory

Tällä kertaa oli pakko tukeutua englanninkieliseen otsikkoon, sillä epäilenpä, etten ole ainoa, jolle "arokierijä" ei sano mitään, mutta "tumbleweed" on kaikista länkkäreistä tuttu, autiota kylänraittia pitkin tuulen mukana kierivä kuiva risupallo. Nimenomaan niitä pitäisi vääntää koristeeksi muutaman viikon päästä alkavalle jokapääsiäiselle IMWe-partioleirillemme, tänä vuonna teemanamme on nimittäin villi länsi ja rautatiekilpa rannikolta rannikolle.

Viime viikonloppuna tiimimme kokoontui partiolinnassamme Rieneckissä viimeistä kertaa ennen leiriä suunnittelemaan niin ohjelmaa ja kehystarinaa kuin kulissejakin, ja minähän lupauduin testaamaan, josko puuliimalla tai sokerilla saisi ilmapalloja apuna käyttäen tärkättyä villalangasta sopivia...arokierijöitä. Nyt ovat sormet sekä keittiö tahmeita, odottelen innolla, josko idea toimii. Raportoin kunhan pallurat ovat kuivuneet ;)



Denna gång var jag tvungen att använda engelsk rubrik, för jag gissar nästan att jag inte är den enda som aldrig hört talas om "marklöpare" men som nog känner till "tumbleweed", de torra risbollarna som blåser runt med vinden över dramatiskt öde gator i varje westernfilm. Och just dessa borde vi pyssla som dekoration för årets IMWe-scoutläger som har vilda västern och järnvägskrigen som tema.

Förra veckoslutet samlades vårt ledarteam på scoutslottet i Rieneck för en sista gång före lägret för att planer såväl programmet som ramhistorien och kulisserna, och jag lovade att testa ifall man kan tillverka...marklöpare...av yllegarn som virats kring en ballong och smetats in med trälim eller sockervatten. Nu är både mina fingrar och vårt kök klibbiga, och jag väntar med iver på att se det färdiga resultatet. Rapporterar vidare då rishögarna har torkat ;)

perjantai 6. helmikuuta 2015

Bajsblommor - Kakkakukkasia






Just när ni trodde att jag berättat er allt om fjärillarnas liv och leverne överraskar jag er med... fjärillsbajs. Eller snarare fjärillslarvsbajs - de fullvuxna fjärillarna (mina forskningsarter alltså) äter ingenting. Då jag för första gången tittade lite noggrannare på de torra priplorna som de stora nunnelarverna lämnade efter sig blev jag överraskad - de var formade som små blommor eller snöflingor!

Att breda ut ett lakan under ett träd och sedan räkna ut hur mycket larvbajs som fallit på den under en bestämd tid är förresten ett allmänt sätt att uppskatta hur många larver som lever uppe i trädkronan då man vill hålla ett öga på skadeinsektpopulationerna. Och att räkna fjärillsbajs är inte ens äckligt - tro eller inte men de små torra pelletterna doftar gott!!! Det är ju i och för sig inte så konstigt - barrskogsnunnans bajs består av rester från tall- och granbarr och doftar nästan som en julgran som man tar in på vintern. Och bajs från lövskogsnunnor som levt på björk doftar som en bastukvast på midsommaren.

Där har ni något att tänka på ;) Trevligt veckoslut!



Juuri kun luulitte, että olin jo kertonut kaiken perhosten kiehtovasta elämästä yllätän teidät... perhosenkakalla. Tai oikeastaan perhosentoukankakalla - aikuiset perhoset (siis minun tutkimuslajini) kun eivät syö mitään. Kun ensimmäisen kerran vilkaisin vähän tarkemmin kuivia palluroita joita suuret nunnantoukat jättävät jälkeensä yllätyin todella - nehän ovat kukkasen tai lumihiutaleen muotoisia!

Yleinen tapa arvioida puunlatva tuhoyönteisten tiheyttä on levittää puun alle lakana ja laskea, kuinka paljon toukan ulosteita puusta ehtii tietyn ajanjakson aikana tippua. Eikä perhosenkakan laskeminen ole edes inhottavaa - uskokaa tai älkää, mutta nuo pienet kikkarat tuoksuvat hyvältä!!! Eihän se sinäänsä ole yllättävää - havununnan ulosteet koostuvat kuusen- ja männynneulasista ja tuoksuvat samalta kuin talvella sisälle kannettu joulukuusi. Ja koivulla kasvaneiden lehtinunnantoukkien kakka tuoksuu puolestaan saunavihdalta juhannuksena.

Siinä teille hieman mietittävää ;) Hyvää viikonloppua!

maanantai 2. helmikuuta 2015

Nespresso

Miettikääpäs, miten mieletöntä tuhlausta on tehdä kertakäyttöisiä kahvikapseleita alumiinista. Kyllä minä niin mieleni pahoitan...

Onneksi sentään osa noista kiiltelevänvärikkäistä metallikipposista on viimeaikoina päätynyt askarteluyhteisön näppeihin. Koettakaapas huviksenne googlata hakusanalla "Nespresso Jewellery" - käytetyistä kapseleistahan syntyy vaikka mitä!

Olihan tuota tietysti aivan pakko itsekin koettaa, kun sain Tobiaksen äidiltä pussillisen raaka-aineita. Lisäksi tarvitaan vasara, kuumaliimaa, mattoveitsi ja/tai sakset jotka saavat mennä pilalle ja mieluiten pyöreäpäiset pihdit. Kelpotulosta syntyi jo viiden minuutin kuumeisen askartelemisen jälkeen, muutamassa tunnissa olin koettanut jo vaikka kuinka montaa tekniikkaa ja kuluttanut kapselit loppuun. Eli tuostakin "ongelmajätteestä" on edes jotain iloa, jos sen joku tajuaa kerätä talteen eikä dumpata roskiin (kai ihmiset edes tajuavat laittaa ne metallinkeräykseen, pliis?!?).



Tänk på hur oerhört slöseri det är att tilverka engångskaffekapslar av aluminium...

Som tur har de glansigt färgranna metallburkarna nyligen hittats av hantverkarna på Internet. Prova på att googla "Nespresso Jewellery" - man kan ju göra vad som helst av gamla kaffekapslar!

Visst var jag ju tvungen att själv prova på det hela, då jag fick en liten påse med råmaterial av Tobis mamma. Dessutom behöver man en hammare, smältlim, mattkniv/ett par saxar som får bli slöa och helst också en rundtång. Redan efter fem minuters frenetiskt pysslande hade jag nåt helt presentabla resultat och i några timmar hann jag redan prova på fast hur många tekniker och använt alla mina kapslar. Någon nytta kan man alltså ha av detta "problemavfall", om någon bara förstår att samla in kapslarna istället för att slänga dem i skräpkorgen (hoppas folk ens förstår att dumpa sina kapslar i metallinsamlingen, snälla!!!).