torstai 27. elokuuta 2015

Målarböcker för vuxna - Värityskirjoja aikuisille


EN HEL hylla med målarböcker för vuxna på flygfältet - KOKONAINEN hyllykkö aikuisten värityskirjoja lentokentällä
När jag nyligen besökte Finland tycktes jag överallt plötsligt stöta på ett märkligt fenomen - målarböcker, alltså med bilder som man får själv färglägga, för vuxna! Många olika, med vackra motiv från upprepade japanska mönster till runda mandalor och olika djur och växter, främst. Mindfullness var ett ord som dök upp på var och varannan pärm. Tack vare min psykologsyrra har jag hört lite om denna nya (eller ny-uppfunna uråldriga) trend...och nu har den alltså nått bokhyllorna.

På flygfältet var jag tvungen att ge in för min nyfikenhet - det tog länge att välja vilken bok jag sist och slutligen vill ha, men till sist blev det Johanna Basfords "Hemliga trädgården". Varför? För att böcker med för stora bilder såg lite tråkiga och enkla ut, och för att böcker med för petiga bilder skulle vara tvärt omöljiga för mig att färglägga med träpennor. Och Basfords verkade vara något mittemellan. Bokens bilder är oerhört vackra, även i svartvitt.

Och så började jag färglägga. Aldrig förr har resan H:fors-Dresden gått så snabbt! Nå, hur kändes det då? Väldigt mindfullt? Kanske det. Jag koncentrerade mig nog för fullt på varje lilla färgfält, de var sist och slutligen kanske ändå för detaljfulla eftersom jag måste vässa mina pennor jämnt för att hållas mellan de svarta strecken. Jag tänkte på att jag senast hade en målarbok i flygplanet då jag var ett litet barn och skulle flyga till Kanarieöarna. Jag tänkte lite på vad andra tänker om mig... att förglägga bilder var åtminstone i min hjärna totalt en sysselsättning för yngre barn (fram till förra veckan, alltså). Lite lustigt - jag har inga problem att hålla på i timtal med olika hantverk som inte leder till någonting väldigt nyttigt, men som man ändå får ett konkret resultat från. Men det var annorlunda med målarboken som inte resulterar i någonting annat än en färgglad sida bland hundra svartvita. Inget man ens kan hänga upp på väggen. Bara rent tidsfördriv. Det kändes på något sätt fel, som tidsslöseri. Och ändå var det avslappnande och trevligt. Det här tål att tänkas på vidare.

Jag kan varmt rekommendera färgläggningsmindfullness för alla som gillar färger, som gillar att jobba med händerna, som vill få tiden att gå, som inte kan slappna av utan att göra något smått och som vågar att verka lite fånig bland sina medmänniskor. Själv tänker jag absolut färglägga vidare - utmana mig själv att slösa bort lite livstid utan att vara 100% effektiv och produktiv.
JOHANNA Basfords böcker var mina favoriter - JOHANNA Basfordin kirjat olivat suosikkejani
Kun äskettäin käväisin Suomessa, törmäsin jokapuolella erikoiseen ilmiöön - aikuisille tarkoitettuihin värityskirjoihin! Kirjoissa oli kauniita kuva-aiheita toistuvista japanilaisista kuvioista pyöreisiin mandaloihin ja erilaisiin eläimiin ja kasveihin. Mindfullness-käsitettä kaupattiin joka toisessa kirjan kannessa. Psykologisiskoni ansiosta olen hiukan kuullutkin tästä uudesta (tai uudelleen keksitystä ikivanhasta) trendistä... ja nyt se on siis levinnyt kirjahyllyihin.

Lentokentällä annoin lopulta periksi uteliaisuudelleni - kesti kuitenkin kauan päättää, minkä kirjan lopulta halusin. Päädyin Johanna Basfordin "Hemliga trädgården" kirjaan (suom. Salainen puutarha). Miksi? Koska kirjat, joissa oli isoja kuvapintoja, näyttivät hieman tylsän yksinkiertaisilta, ja kirjat, joissa kuvat olivat kovin yksityiskohtaisia vaikuttivat mahdottomilta värittää puukynillä. Ja Basfordin teokset olivat jotain siltä väliltä. Kirjan kuvat ovat uskomattoman kauniita, myös mustavalkoisina.

Ja sitten aloin värittää. Koskaan aiemmin ei Helsinki-Dresden-väli tuntunut yhtä lyhyeltä! Miltä siis tuntui? Kovin mindfullilta? Ehkäpä. Keskityin kyllä täydellisesti jokaiseen pieneen värikenttään, ehkäpä kirja silti oli liian yksityiskohtainen, sillä tuntui siltä, että sain teroittaa kyniäni aivan jatkuvasti pysyäkseni rajaviivojen sisällä. Ajattelin, että minulla viimeksi oli värityskirja lentokoneessa matkalla kanariansaarille pikkutyttönä. Hiukan mietin myös, mitä muut matkustajat mahtoivat minusta ajatella...ainakin minun päässäni (siis viime viikkoon asti) värityskirjat kuuluivat pikkulapsille. Jännää oli myös huomata, että vaikkei minulla ole mitään ongelmia viettää tuntikausia omituisten käsitöiden parissa joista kuitenkin jää käteen joku "tuote", tuntui väritys jotenkin syylliseltä, ajanhukalta. Tuntien aherruksesta ei jää käteen mitään hyödyllistä - vain yksi värillinen sivu sadan mustavalkoisen joukossa. Kuvaa ei edes voi ripustaa seinälle. Pelkkää ajanvietettä. Silti värittäminen oli samalla kuitenkin rentouttavaa ja hauskaa. Tätä sietää pohtia enemmänkin.

Suosittelen väritysmindfullnessia lämpimästi kaikille, jotka pitävät väreistä, jotka pitävät käsillään työskentelemisestä ja puuhaamisesta, jotka haluavat tappaa aikaa, jotka eivät pysty rentoutumaan ilman jotain pientä tekemistä ja jotka uskaltavat vaikuttaa hiukan oudoilta kanssaihmistensä silmissä. Itse aion ehdottomasti jatkaa värittämistä - haastaa itseni hukkaamaan hiukan elinaikaa puuhailuun, joka ei ole 100% tehokasta ja tuottoisaa.
DET HÄR tog flera timmar. TÄSSÄ meni useita tunteja




sunnuntai 16. elokuuta 2015

Mittelalterwoche 2015


Aika raportoida partiolaisten keskiaikaviikolta...
Nuorille aikuisille ja perheille suunnattu leiri koostuu erilaisista keskiaikateemaisista työpajoista (tällä kertaa panssaripaitojen alkeista pitkämiekkaharjoitussarjoihin ja uuninrakentamisesta tanssiin, kokkauksesta kalligrafiaan ja hunajaviinin valmistamisesta viikinkituolin tekemiseen), peleistä, pitkistä illoista linnan kellarin tavernassa tai nuotion äärellä ja kylpysammiossa likomisesta. Hellettä piisasi Rieneckissäkin, sanomattakin selvä.

OPIN uuden käsityön, ketjukäätyjen vääntämisen! JAG lärde mig ett nyt handarbete - kädjesmycken!
Leirin tiimiläiset kuljettivat viikkoa eteenpäin oivallisen näytelmän avulla - jo ensimmäisenä iltana kävi ilmi, että Rieneckin pormestari oli murhattu! Samalla kun nunna Hildegard selvitti keskiaikaisen Miss Marplen elkein rikosta, jaettiin meidät osallistujat koko viikoksi viiteen ryhmään - Rieneckin kreivi kun halusi koettaa uutta ideaa, kansanäänestystä, pormestarin valitsemiseksi.Tartuimme juonenpätkään kuulemma odotettuakin hanakammin, jo toisena päivänä oli käynnissä viisi toistaan kiivaampaa vaalikampanjaa. Tehtiin lupauksia. Maalattiin mainoksia. Jaettiin karamelleja. Kirjoitettiin tunnussävelmiä... jokailtaisia mainostempauksia oli hulvattoman hauska seurata - varsinkin kun alusta asti oli selvää, ettei oman ryhmän edustajaa saanut äänestää. Ihanan luovaa väkeä!
KIUKKUISEN hamsterin liiton käsinmaalattuja mainoksia roikkui eri kokoisina Joka paikassa! OLIKA stora handmålade valplakater av Ilskna Hamsterns Bund hängde Överallt.

Mittelalterwochen ohjelmaan on perinteisesti aina myös kuulunut jokin yhteisprojekti. Tällä kertaa saimme aikaiseksi yhdessä linnan henkilökunnan kanssa hienon avoimien ovien päivän - Niin muut partiolaiset kuin Rieneckin kaupungin asukkaatkin olivat tervetulleita koettamaan käsitöitä ja herkuttelemaan, ja illan kruunasi keskiaikabändi Whiteless Dayn konsertti lämpimässä illassa linnan tornin juurella.
ETEVÄT värjärikisällini avoimien ovien päivän indigopajassa - MINA duktiga färgarlärlingar på öppna dörrars dag i indigoverkstaden

Dags att rapportera från scouternas medeltidsvecka...
Lägrets som riktas åt unga vuxnas och familjer består av olika workshoppar (denna gång allt från ringbrynjor till övningsserier med långsvärd, från ugnsbygge till dans, från matlagning till att brygga honungsmjöd, från kalligrafi till tillverkning av vikingastolar...), spel, långa kvällar i krogen i slottskällaren eller vid lägerbålet och av sköna uppfriskande bad i en enorm badtunna. Sol och värme hade vi så det räckte och blev över...

RAKAS olkiolohuoneemme - VÅRT kära stråvardagsrum

Lägerteamet lotsade veckan framåt med förträffliga små teaterscener varje dag - redan på första kvällen fick vi höra att Rienecks borgmästare hade blivit mördad! Medan nunnan Hildegard försökte lösa mordet som en medeltida Miss Marple, delades vi deltagare in i  fem grupper - Greven i Rieneck ville prova på en ny ide, folkomrötsning, för att välja en ny borgmästare. Alla grupper var genast med på noterna, redan följande dag hade fem intensiva valkampanjer dragits i gång. Det gjordes löften, målades plakater, delades ut karameller, skrevs reklamsånger... det var jätteroligt att följa med de kreativa kampanjerna, speciellt då vi från början visste, att man inte fick rösta på sin egen kandidat. Härligt kreativa människor!
VALKOISEN joutsenen liiton vaalirallatus soi päässä vieläkin. DEN VITA svanens valjingle glömmer ingen i första taget
En viktig del av Mittelalterwoche har alltid varit ett sammarbetsprojekt. Denna gång fick vi till stånd en fin Öppna Dörrarnas Dag tillsammans med slottets personal, och såväl andra scouter som Rienecks invånare var välkomna att prova på hantverk och äta sig mätta. På kvällen hade vi t.o.m. en fin konsert med medeltidsbandet Whiteless Day i den varma sommarkvällen.
KYLMÄSSÄ vedessä sieti kylpeä helteessä ETT KALLT bad var skönt mitt i hettan.

torstai 13. elokuuta 2015

Hetta - Hellettä

 
Jajaja, jag har hört att ni därhemma i Finland har det kalt, den kallaste sommaren i 50 år. Lyckans ostar! Här är det varmt. Nej, gassande hett. Och på flera ställen den torraste sommaren på Över 50 år. Dag efter dag efter dag efter vecka efter månad klättrar den röda pelaren i termometern över 30 gradersstrecket. Vi sover med fläkten på högsta inställningen susandes i sovrumshörnet. Regn har jag inte sett på länge, och i bara korta snuttar - vi har inte ens haft ordentliga åskstormar såsom vi brukar i Dresden. Ja, på sätt och vis härligt, men för mycket av det goda är inte heller bra - speciellt då man borde jobba och så. Vår aprikosträd i trädgården torkade ut och dog för en månad sedan (*snyft*). På vägen hem från scouternas medeltidsvecka (bilder kommer senare...) såg skogarna brunbrända ut, och vi såg en helikopter som försökte släcka en skogsbrand. Och jag har ingen lust och ork att klättra uppförsbacke för att vattna resten av trädgården...

En räddning i nöden är vår lilla å Weisseritz som har blivit ett gemensamt vardagsrum för alla som bor i närheten. Barn, hundar, gubbar, tanter och tonåringar sitter, vadar, simmar och skuttar omkring i det klara vattnet och grillar, solar, läser och textar på stranden. Det finns ingen officiel, begränsad badplats, inga varningsskyltar, inga öppethållningstider...och ändå fungerar det finfint. Tummen upp!



Joojoo, olen kuullut, että teillä siellä kotisuomessa on kylmä, kylmin kesä 50 vuoteen. Onnenpekat! Täällä on kuuma. Ei, vaan polttava helle. Ja monin paikoin kuivin kesä Yli 50 vuoteen. Päivästä päivään ja viikkoon ja kuukauteen lämpömittarin punainen viivanen uskollisesti kiipeää yli 30 asteen rajan. Nukumme tuuletin täysillä makuuhuoneen nurkassa suristen. Sadetta en ole nähnyt pitkiin aikoihin - täällä ei edes ole ollut Dresdenin perinteisiä kesäukkosmyrskyjä. Juupajuu, nautinnollista on, mutta kun pitäisi tehdä töitä ja silleen. Aprikoosipuumme puutarhassa kuivui ja kuoli kuukausi sitten (*nyyh*). Matkalla kotiin partiolaisten keskiaikaviikolta (kuvia luvassa myöhemmin...) metsät näyttivät ruskeankuivilta, ja näimme helikopterin sammuttamassa metsäpaloa. Eikä minulla ole mitään intoa kiivetä auringon alla ylämäkeen kastelemaan puutarhaa...

Onneksi pieni Weisseritz-jokemme tuo helpotusta helteeseen. Siitä on tullut koko kansan olohuone. Lapsia, koiria, ukkoja, tätejä ja teinejä istuu, kahlaa, ui ja pomppii kirkkaassa vedessä ja grillaa, lukee ja tekstailee rannalla. Ei rajattua uima-aluetta, ei varoituskylttejä, ei aukioloaikoja... ja silti toimii hyvin. Peukku pystyyn!