keskiviikko 27. marraskuuta 2013

Bokstöd - Kirjatuki

De hät (opraktiska) bokstöden pysslade jag ihop redan för över ett år sedan... har bara glömt att sätta in en bild på dem hit i bloggen. Och nej, jag är inte sådär bra på att såga faner med lövsåg - figurerna är skurna ut i papp med en hobbykniv ;)



Nämä (epäkäytännölliset) kirjatuet askartelin kasaan jo yli vuosi sitten... olen vain aina unohtanut laittaa niistä kuvan tänne blogiin. Enkä muuten ole noin hyvä sahaamaan vaneria lehtisahalla - hahmot on leikattu askarteluveitsellä pahvista ;)

maanantai 25. marraskuuta 2013

Degunruokaa - Degumat


EI SOKERIA. Omega 3+ Omega 6. Luonnollista ja hyvää turkille, hampaille ja immuunipuolustukselle. Ja vielä sateenkaari poskessa. SOCKERFRITT. Omega 3 + Omega 6. Naturligt och bra för tänder, päls och immunförsvar. Och så ännu en regnbåge på kinden.
Lemmikkidegujemme ruokapussukka saa siemensekoituksen kuulostamaan terveellisemmältä kuin jonkun luonnontuotekosmetiikkaosaston kaikki purnukat yhteensä.

Våra degun har så superb mat att förpackningen får den att låta hälsosammare än alla närbutikens naturkosmetikprodukter tillsammans.


Emotion Functional Beauty!

sunnuntai 24. marraskuuta 2013

Nattskift - Yövuoro

 
Jag har hört att mina bloggningar om allehanda hobbyn har väckt en del frågor om huruvida jag överhuvudtaget jobbar längre med min forskning. Nå, när dagarna går åt till allt roligt får man väl jobba på natten istället! Nu börjar det äntligen bli lite kallare även här i Tyskland, vilket betyder att mina mätarfjärillar äntligen kläcks ur sina puppor. Eftersom jag tyvärr inte lyckades föda upp tillräckligt med nya fjärillar för att ha tillräckligt med ägg för nästa vår (då det hela sätter igång igen både i skogen och på lab) försöker jag fylla på med vilda fjärillar från naturen.

Fjärillsjakt låter ju som något man gör på en solig sommaräng med håven i högsta hugg, men i mitt fall handlar det om att tillsammans med en annan fjärilsforskare köra ut i höstnatten till någon skogsrand då det blivit mörkt. Fjällbjörksmätare kan man med lite lycka locka till ljus men frostfjärillar och lindmätare har helt vinglösa, små, bruna honor som bara klättrar uppåt på trädstammar - dem gäller det alltså att hitta i skogen med hjälp av ficklampa. Nedan lite bilder från en nattlig fjärilsjakt...
Kuulemma lukuisat harrastebloggaukseni ovat herättäneet kysymyksiä siitä, josko ollenkaan enää teen mitään tutkimustyötä. No, jos päivät kuluvat hauskutellessa pitää työt tehdä yöllä! Nyt alkavat ilmat vihdoin viiletä täällä Saksassakin, joten mittariperhoseni uskaltautuvat pikkuhiljaa ulos koteloistaan. Valitettavasti en onnistunut kasvattamaan tarpeeksi perhosia tuottamaan tarpeeksi munia ensi vuoden tutkimuksiin (keväällähän alkavat taas kasvatustyöt niin labrassa kuin metsässäkin), joten joudun täydentämään populaatioitani keräämällä villiperhosia luonnosta.

Perhosten keräily kuulosta puuhalta, jota harrastetaan kesäisellä niityllä haavi ojossa, mutta minun tapauksessani on parempi körötellä muiden perhostutkijoiden mukana syysyönä pimeän laskeuduttua jonnekin metsänreunaan. Tunturimittareita voi hyvällä onnella saada houkuteltua valolle, mutta pakkas- ja hallamittarinaaraat ovat pieniä, ruskeita ja siivettömiä joten niitä pitää etsiä taskulampun avulla puunrungoilta. Alla muutama kuva yötöistäni...

Vesiperhonen - Nattslända
Yökkösiä - Nattflyn
Varjoteatteria - Skuggteater
PAKKASMITTARIKOIRAITA. Aloittelevana biologina tulee aina epätoivoinen olo, kun konkarit toteavat että "väri on huono tuntomerkki". Pitää valitettavasti paikkansa, sama laji voi muunnella aika reilusti väriskaalan päästä toiseen. LINDMÄTARHANAR. Det är alltid lika deprimerande att höra erfarna biologer berätta att "färg är ett dåligt kännetecken". Stämmer tyvärr, en och samma art kan ha otaliga färgvariationer.

SE ON hiiri! Pikkujyrsijä pysyi kiltisti paikoillaan kun ähelsin kameran asetusten kanssa :) EN mus! Den lilla gnagaren hölls snällt stilla medan jag kämpade med kamerainställningarna :)


lauantai 23. marraskuuta 2013

Maalauksellinen vapaapäivä - en målerisk helgdag


Viime keskiviikkona vietettiin täällä Saksissa (ei siis koko Saksassa! Pyhäpäivät vaihtelevat liittovaltioittain!) Katumuksen ja Rukouksen päivää. Siskoni ei ole ensimmäinen, joka on ihmetellyt mistä ihmeen linja-auto ja sänkypäivää "Buß- und Bettag" oikein tarkoittaa, samaa kuulemma ovat pohtineet aika monet saksalaiset ystävämmekin lapsina.

Vapaapäivä keskellä viikkoa on kuitenkin aina tervetullut, itse kutsuimme Anjan ja Klemensin viettämään päivän miniatyyrimaaluksen parissa. Molemmilla heistä, samoin kuin Tobilla, on kokonainen armeija tai parikin pieniä yksityiskohtaisia muovi- ja tinasotilaita, joiden kanssa voi pelata itselleni aivan liian monimutkaista Warhammer-strategiapeliä vaikka keittiön pöydällä (olettaen, ettei kukaan tarvitse pöytää muutamaan tuntiin tai päivään). Pelaamista ennen pienet värittöminä ostettavat figurit tulee kuitenkin maalata... missä vierähtää helposti tunti jos toinenkin figuria kohti! Itse olen maalaillut Tobiaksen ritariarmeijaa muutaman sotilaan vuosivauhdilla jo viimeiset kuusi vuotta, eikä loppua ole näkyvissä. Yhdessä ystävien kanssa oli kuitenkin hauskempi äheltää hiuksenhienojen yksityiskohtien parissa kuin yksin  (mikä sekin voi olla oikein antoisaa, uskokaa pois).
KLEMENSIN varmoissa käsissä syntyi kokonainen rykmentti avaruusolioita. KLEMENS målade med säker hand ett helt rykment utomjordingar
Förra onsdagen firade man Soningens och Bönens dag här i Sachsen (inte i hela Tyskland, helgdagarna varierar från förbundsland till förbundsland!). Min syster är inte den enda som har frågat sig vilken konstig buss- och sängdag man egentligen menar med "Buß- und Bettag", många av våra tyska vänner har undrat över samma sak som barn.

En ledig dag är ändå alltid välkommen mitt i veckan, själv bjöd vi in Anja och Klemens att måla miniatyrer med oss. Båda, liksom också Tobi, har en eller två armeer av små, detaljrika plast- och tennsoldater, med vilka man kan spela ett komplicerat strategispel, Warhammer, fast på köksbordeet (förutsatt att ingen behöver bordet i ett par timmar eller dagar). Före man kan börja spela måste man hur som helst måla alla minimala figurer som köps omålade, och det tar lätt många timmar per figur!
Själv har jag målat Tobias riddararmé i sex år, alltid med några riddare per år, och inget slut på projektet är i sikte. Det var för en gångs skull roligt att kämpa med hårfina detaljer tillsammans med andra kring samma bord istället för att sitta ensam bland en massa färgburkar (fast det kan också vara roligt ibland, tro eller ej).

ITSE sain aikaan tällaisen pegasosritarin. Värit eivät olleet oma valintani, joten sain vain tyytyä nielemään valitukseni täysin perinteisen vaakunaopin vastaisesta lopputuloksesta. SJÄLV fick jag till stånd en sådan här pegasusryttare- Färgerna var inte valda av mig själv, så jag fick bara nöja mig med att muttra om hur de gick stick i stäv med alla traditionella heraldikregler.


torstai 21. marraskuuta 2013

Pfadfinderkongress Niedersachsen





Förra veckoslutet deltog jag för första gången på en tysk scoutkongress, ett litet utbildningsevenemang för 16 år fyllda scouter som hålls årligen i de olika förbundsländerna. Jag måste medge att jag var ganska skeptisk på förhand - temat skulle vara Europa och de olika workshopparna handlade om allt från "islam i Europa" och "europeisk identitet" till "högerextremism", "Europarådet" och "livsmedelsproduktion i europa". Javisst, viktiga och aktuella ämnen, men hur i världen får man dem inpackade i en form som inspirerar och intresserar unga? Det hela lät nog mera som skola än scouting för mig.

Jag valde att gå till workshopparna "europeisk identitet" och "interkulturell kommunikation", och fick märka, att det nog gick att göra båda ämnena scoutiga. En hel del praktiska övningar men också lite teoriundervisning och mycket diskussion, båda workshopledarna lyckade träffa en ganska bra blandning av olika arbetssätt som aktiverade såväl 16-åringarna i gruppen som oss gamyler. Jag kan ärligt säga att jag lärde mig något nytt och nyttigt, och ändå hade roligt ;) Och likadant lär det ha varit i de andra workshopparna.

Jag har också tidigare fått märka att tyska scouter ofta är väldigt sammhällsmedvetna och aktivt följer och deltar i lokalpolitik. Inte att undra på - scoutprogrammet här betonar starkt just medborgaraktivitet. Undrar bara lite, om scouterna faktiskt växer till de sammhällsmedvetna medborgare som de är på grund av scouthobbyt, eller ifall just ungdomar som redan är intresserade om sin sociala och politiska omgivning söker sig till och trivs i scouterna?

Något motsvarande kunde kanske också sättas in på de finska scouternas agenda. Vi brukar ha mycket starkare betoning på miljö och natur samt olika "scoutiga upplevelser" och "scoutfärdigheter", som ibland kanske verkar lite separerade från verkligheten och världen omkring. Vi gör speciell scoutprogramm för scouter, och det hela ses ofta som en avslappnande och motiverande motvikt till vardagen. Jo, jag älskar just det - att få vara scout och göra scoutgrejer med andra scouter - men kanske det ändå skulle vara allmännyttigare att öva modern interkulturell kommunikation än att skicka morsemeddelanden i skogen? Idag är det ändå sannolikare att vi behöver färdigheter som hjälper oss att överleva och påverka i en mångkulturell sociopolitisk stadsdjungel än i en urfinsk urskog eller ute på havet.

Nyttigt visst, men lika roligt? Vilken aspekt är viktigare? Bra fråga.

UNDER söndagens andaktsspårning fick vi fundera på hur det är att resa i en flyktingsbåt på medelhavet. SUNNUNTAIN hartaussuunnistuksella saimme miettiä, minkälaista on matkustaa pakolaislaivalla Välimerellä.
Viime viikonloppuna osallistuin ensimmäistä kertaa saksalaiseen partiokongressiin, osavaltiotasolla järjestettävään, 16 vuotta täyttäneille partiolaisille suunnattuun pieneen koulutustapahtumaan. Pakko myöntää, että olin etukäteen aika skeptinen ohjelman suhteen - tapahtuman teemana oli Eurooppa, ja työpajat käsittelivät aiheita kuten "islam Euroopassa", "äärioikeistolaiset", "Euroopan neuvosto" ja "elintarviketuotanto Euroopassa". Tärkeitä ja ajankohtaisia aiheita totta kai, mutta miten ihmeessä ne saa pakattua nuoria kiinnostavaan ja inspiroivaan muotoon? Koko homma kuulosti minun korviini enemmän koululta kuin partiolta.

Itse osallistuin "eurooppalainen identiteetti" ja "kulttuurienvälinen kommunikaatio" -työpajoihin, ja sanin huomata, että molemmat aiheet kyllä taipuivat partiomaisiksi. Paljon käytännön harjoituksia, mutta myös jonkun verran teoriaopetusta ja keskustelua - kummankin työpajan vetäjät onnistuivat löytämään hyvän tasapainon eri työtapojen välillä ja aktivoimaan niin ryhmän 16-vuotiaat kuin meidät senioritkin. Voin rehellisesti sanoa oppineeni jotain uutta ja hyödyllistä, samalla kun pidin hauskaa ;) Ja samon oli kuulemma muidenkin työpajojen laita.


Olen aikaisemminkin saanut huomata, miten yhteiskuntatietoisia saksalaiset partiolaiset ovat, ja kuinka moni heistä aktiivisesti seuraa ja ottaa osaa paikallispolitiikkaan. Ei ihme, paikallinen partio-ohjelma painottaa vahvasti juuri kansalaisaktiivisuutta. Kasvaakohan partiolaisista tiedostavia kansalaisia juuri partioharrastuksen vuoksi, vai hakeutuvatko juuri yhteiskunnasta muutenkin kiinnostuneet nuoret partioon?


Jotain vastaavaa voisi ehkä lisätä myös Suomen Partiolaisten ohjelmaan. Meillä on tapana painottaa vahvasti ympäristöä ja luonnossa toimimista sekä erilaisia "partiokokemuksia" ja "partiotaitoja", jotka toisinaan tuntuvat olevan hieman todellisuudesta ja ympäröivästä maailmasta irrallaan. Pyöritämme partiotoimintaa partiolaisille, ja näemme sen usein rentouttavana ja motivoivana vastapainona arkielämälle. Kyllä, rakastan juuri sitä - saan olla partiolainen ja puuhata partiojuttuja muiden partiolaisten kanssa - mutta ehkä kuitenkin olisi yleishyödyllisempää opetella modernia kulttuurienvälistä kommunikaatiota sen sijaan, että lähettelemme morseviestejä metsässä? Tänä päivänä tarvitsemme todennäköisemmin taitoja, jotka auttavat selviämään ja vaikuttamaan monikulttuurisessa sosiopoliittisessa kaupunkiviidakossa kuin perisuomalaisessa aarniometsässä tai keskellä merta.

Hyödyllisempää, mutta entä hauskempaa? Kumpi onkaan tärkeämpää? Hyvä kysymys.

I KVÄLLENS frågesport blev vårt lag tvåa och fick njuta av chokladeuron :) ILLAN tietokilpailussa joukkueemme päätyi kakkossijalle ja saimme nauttia suklaaeuroista :)




maanantai 18. marraskuuta 2013

Zank you for zavelling mit Deutsche Bahn

OLENKO taas ainoa, joka näkee kasvoja joka paikassa, vai onko tässä kaksi lintua siemailemassa virvoitusjuomiaan? ÄR JAG igen den enda som ser ansikten överallt, eller är det två fåglar som dricker lemonad på bilden?
Varmaan joka maassa harrastetaan paikallisen rautatieyhtiön päivittelemistä - ainakin VR ja Deutsche Bahn antavat kummatkin matkustajilleen tasaisin väliajoin jotain mistä keskustella. Eilinen junamatkani Braunschweigista Dresdeniin oli kyllä taas paras pitkiin aikoihin.

Yksi vaihto Leipzigissa, eli jo melkein kotikulmilla, vain tunnin junamatkan päässä Dresdenistä. Vaihtoaikaa ruhtinaalliset 40 minuuttia. Eihän tuossa mikään voi mennä vikaan. Paitsi että näköjään voi. Jonkun aikaa ennen Leipzigiä meille ilmoitettiin, että juna kiertää jonkun työmaa-alueen ja saapuu siis muutetun aikataulun mukaisesti ajoissa Leipzigiin - kellonaikaan, joka oli n. 35 min myöhempi kuin mitä meidän lipussamme luki. Muutetun aikataulun?!? Olimme ostaneet lippumme ajoissa, joskus viikko sitten, ja näemmä aikataulua oli sittemmin muutettu. Kyseessä ei siis missään nimessä ollut perinteinen myöhästyminen, kuten kiukkuinen konduktööri meille selitti, vaan itsepä olimme tyhmiä kun emme tajunneet Internetistä aamulla tarkistaa mahdollisia muuttuneita aikatauluja ja pohtia liittymäjuniamme uusiksi, sehän nyt ei voi kuulua junayhtiön velvollisuuksiin. Sitä myöhästymistä oli junalla vain viisi minuuttia... mutta yhtä kaikki, missasimme Leipzigissa hiuksenhienosti junamme Dresdeniin (meni ihan nenän alta, ei vain voinut enää avata ovia kun juoksimme paikalle). No, ei kun odottelemaan seuraavaa junaa - eli puolen tunnin evästauko.

Juna tuli, hyppäsimme kyytiin... ja sitten juna pysähtyi keskelle ei mitään. Jonkin ajan kuluttua kuulutus - raiteilla on jotain häikkää. Odottelua. Uusi kuulutus - joku oli ohjannut meidät väärille raiteille, ja näillä raiteilla oli pätkä ihan kokonaan ilman sähköjä. Höh? Arvatkaa, miten tällaisista tilanteista selvitään? Juna peruuttaa, ottaa vauhtia ja yrittää liukua sähköttömän taipaleen yli!!! Ei onnistu, jäätiin jumiin keskelle sähkötöntä pätkää. Jollain varasähköllä (?) juna peruutti takaisin ja otti lisää vauhtia! Jeeeeesh, pääsimme pimennon yli, takaisin sähköistetyille raiteille. Eikä kestänyt kuin reilu puoli tuntia. Matkustamossa tunnelma oli yllättävän hilpeä...tosin ajatus junasta ottamassa vauhtia ja käytännössä loikkaamassa radanpätkän yli oli aika koominen. Eräs rouvasihminen kyseli konduktööriltä, josko myöhästymistapauksissa voi saada lipun hinnasta hyvitystä - kyllä, mutta vain jos saapuu perille yli tunnin myöhässä. Rouva vastasi hyväntuuliseseti luottavansa siihen, että niin kyllä käy.

No, loput matkasta sujui aika hyvin...paitsi että saavuimme Dresdeniin jotain kiertotietä, emmekä voineet pysähtyä Neustadtin asemalla. Meidän matkaamme tuo ei haitannut, mutta kuulutus sai edellämainitun rouvan hihkaisemaan tyytyväisenä - "no, tulihan se tunti täyteen!". Itsellämme matka lopulta myöhästyi melkein kahdella tunnilla, saanemme siis tunnin verran jotain hyvitystä lipuistamme - mikäli nyt niitä muutettuja aikatauluja hyväksytään myöhästymisiksi.



MAHTAVA koomikkolahjakkuus Bodo Wartke on kirjoittanut saksalaisilla junista matkustamisesta suorastaan herkullisen viiden minuutin matkapäiväkirjan jonka kanssa voitte tässä harjoitella saksankielen kuullunymmärrystä! DEN underbara komikersbegåvningen Bodo Wartke har skrivit en läcker femminuters resedagbok om att resa med tåg i Tyskland. Med den kan man här öva sin tyska hörförståelse!
I varje land himlar man visst med ögonen för den lokala tågtrafiken - i alla fall ser VR och Deutsche Bahn till att tågresenärerna alltid har något gemensamt att tala om. Min resa igår från Braunschweig till Dresden var ändå den bästa på länge.

Ett tågbyte i Leipzig, bytestid hela 40 minuter. Ingenting kan ju slå fel! Fast tydligen var det ändå möjligt. Lite före Leipzig meddelades det i högtalarna, att tåget kör runt något byggarbete, och anländer alltså i tid enligt ändrad tidtabell i Leipzig - till ett klockslag ca. 35 minuter senare än vad som står på våra biljetter. Ändrad tidtabell?!? Vi hade köpt våra biljetter i tid, sådär en vecka sedan, och tydligen hade tidtabellen ändrats sedan dess. Det handlade alltså absolut inte om någon traditionell försening, förklarade den arga konduktören till oss, utan det var bara vårt eget fel att vi inte kollat på Internet före resan ifall tidtabellen kanske ändrats och planerat om våra vidare tågförbindelser, inte kan tågföretaget ta något ansvar för sådant! Försening hade vi bara 5 minuter... vilket räckte till att vi hårfint missade vårt tåg till Dresden - då vi sprang till perrongen kunde tåget inte längre öppna dörren för oss.. Nå, en halvtimmes matpaus i Leipzig.

Följande tåg kom, vi hoppade ombord... och sedan stannade tåget mitt i ingenstans. Efter en stund meddelades det att något var fel med rälsen. Vi väntade. Nytt meddelande - någon hade styrt oss in på fel räls, och på dessa räls fanns det ett stycke helt utan elektricitet. Höh? Gissa vad man gör i en sådan här situation? Tåget backar ett stycke, tar fart och försöker glida över den ellösa sträckan!!! Fungerar inte, vi fastnar mitt i biten utan el. Med något reservelsystem (?) backar tåget igen och tar mera fart! Weeeeeeee, vi lyckades komma över det mörka stället, tillbaka till de normalt elförsörjda rälsen. Manövern tog knappt längre än en halv timme. Bland tågresenärerna var atmosfären överraskande munter...fast visst, tanken på ett tåg som tar sats och hoppar över ett rälsstycke är ganska komisk. En äldre fru frågade konduktören ifall man kan få någon ersättning för biljettpriset - och visst, det kan man, om man anländer över en timme för sent till sitt resemål. Frun svarade godmodigt att hon nog litade på att det skulle lyckas.

Resten av resan gick ganska bra...fast vi anlände i Dresden längs någon konstig omväg, och kunde inte stanna på stationen i Neustadt. Oss störde det inte, men meddelandet fick den ovannämnda frun att glatt utropa "visst, det blev en timme till sist!". Vi nådde vårt mål till sist nästan två timmar för sent, så förhoppningsvis får vi ersättning för en timme - ifall de där ändrade tidtabellerna nu sedan räknas som försening.

sunnuntai 10. marraskuuta 2013

Barnkalas - Lastenkutsut



Jag hyste redan förhoppningar om att allehanda kreativ stress skulle ta slut efter Essen... men nä, det fanns ännu ett projekt att slutföra. Tobi fyllde år på fredagen, och det skulle firas. Inte bara med fylltårta (tack, Hurrika, för hjälpen!)och spelkväll, utan med en alldeles speciell present från mig och Tobis fem rollspelarvänner. Tobi gillar ju stort att ordna allehanda kluriga spel för såväl scouter som andra vänner, men har själv sällan tillfälle att delta i något liknande, så vi tänkte ordna en skattjakt enkom för honom.

 I en månad höll vi hemliga planeringsmöten (tack, Hurrika, för alibi) och smidde ränker per email, och till sist var allt färdigt. Ramhistorien var TV-serien Warehouse 13 (som visst ännu inte nått Finland... handlar om hemliga agenter som söker efter övernaturliga artifakter) och Tobi skulle leta reda på Wil Wheatons speltärning och skicka den till en elak professor som kidnappat vår hamster (det hela var inte såå seriöst ;)). Vi hade lagt ut en kedja med ledtrådar både på Internet (Twitter, Skype osv.) och runtom i staden (bl.a. ett skåp på tågstationen), vilket inte alls var så enkelt att koordinera - ännu på fredag morgon vägrade en av våra hemsidor att fungera som den skulle... Men slutet väl allt väl, Tobi lyckades besegra superskurken och rädda hamstern, och alla hade roligt :)

Igår, efter en spelkväll som fortsatte till 3 på morgonen, gjorde jag absolut ingenting vettigt, utan bara stirrade på min äntligen nästan toma "to-do" lista. Inga stora brådskande projekt på gång. Läckert! Hur länge varar det månne? Två dagar?

HAMSTERN som kidnappats hittades som tur efteråt mystiskt under vår säng där den lyckligt sov i en Ikea-låda. KIDNAPATTU hamsteri löytyi onneksi lopulta sänkymme alta, jossa se nukkui tyytyväisenä Ikealaatikossa.
Ehdin jo toivoa että luova stressaaminen loppuisi Essenin jälkeen... mutta ei, vielä oli jäljellä yksi projekti, joka oli pakko saattaa loppuun. Tobi vietti syntymäpäiviään perjantaina, ja sitä piti juhlia. Ei pelkästään täytekakuin (kiitos, Hurrika, avusta!) ja peli-illoin, vaan myös aivan erityisen synttärilahjan kera. Minä ja Tobiaksen viisi roolipelikaveria päätimme järjestää Tobille aarrejahdin - hänhän on aina järjestämässä kaikenlaisia pelejä partiolaisille ja muille ystävilleen, mutta pääsee harvemmin itse osallistumaan mihinkään vastaavaan.

Kuukauden verran olemme pitäneet salaisia kokouksia (kiitos, Hurrika, alibeista!) ja punoneet juonia sähköpostitse, ja lopulta kaikki oli valmista. Kehystarinana toimi Warehouse 13 tv-sarja (joka tosin vielä ei ole ehtinyt Suomeen. No, kyseessä on kuitenkin salainen agenttiryhmä, joka etsii yliluonnollisia artifakteja ympäri maailmaa), ja Tobin tuli löytää Wil Wheatonin noppa ja toimittaa se eräälle ilkeälle professorille joka oli kidnapannut hamsterimme (kyllä, kirjoitimme juonen kieli poskessa). Olimme valmistelleet johtolankaketjun joka johdatti Tobin niin Internetin syövereihin (esim. Twitterin ja Skypen avulla) kuin pyöräretkelle ympäri kaupunkia (turvalokerolle juna-asemalla jne.). Koko homman koordinointi oli aika haastavaa - vielä perjantaiaamuna valmistelemamme kotisivut kieltäytyivät toimimasta niin kuin piti... Mutta loppu hyvin kaikki hyvin, Tobi päihitti roiston ja pelasti hamsterin, ja kaikilla oli niin mukavaa :)

Eilen, aamukolmeen jatkuneen peli-illan jälkeen, olinkin sitten tekemättä mitään järkevää. Tuijotin vaan "to-do" listaani, joka vihdoin on lähes tyhjä. Ei ainuttakaan isoa kiireistä projektia meneillään. Herkullista! Kuinkahan kauan tätä kestää? Kaksi päivää?

DET var intressant att få 15 spelare att rymmas i vår lägenhet runt 5 improviserade spelbord. I köket spelades Ricochet Robot. OLI mielenkiintoista yrittää tunkea 15 pelaajaa asuntoomme viiden improvisoidun pelipöydän ääreen. Keittiössä pelattiin Ricochet Robottia.

ENLIGT ljusen på kakan fyllde Tobi 30. Enligt presenterna och kvällens program snarare 13. KAKUNKYNTTILÖIDEN mukaan Tobias täytti 30 v, lahjojen ja vauhdikkaan illan puolesta olisin kyllä pikemminkin arvannut 13.

MAN borde aldrig gå och shoppa födelsedagssnacks då man är hungrig. Jag överskattade grovt gästernas kapacitet (och räknade inte med att de hämtar med sig tre kakor till!). Kom och hjälp oss med resterna, Hurrika! EI KOSKAAN pidä mennä nälkäisenä ostamaan synttäriherkkuja. Yliarvioin roimasti vieraittemme nälkäkapasiteetin (enkä osannut ottaa huomioon, että ne vielä tuovat kolme kakkua tullessaan!). Tule auttamaan meitä rääppeiden kanssa, Hurrika!



lauantai 2. marraskuuta 2013

Sächsische Schweitz


LÖYDÄTKÖ kuvasta kiipeilijän? Metsästä kohtisuoraan nousevat hiekkakivimuodostelmat tuovat väkisinkin mieleen muinaisen lohikäärmeen tai jättiläisen kivettyneen luurangon. HITTAR du en bergsbestigare i bilden? De majestätiska sandstensblocken som höjer sig upp från skogen påminner en om ett uråldrigt förstenat drakskelett.
Yllätys yllätys, avaruusoliopukujen sijaan saatte vihdoin kuvia jostakin ihan muusta! Kuten aikaisemmin mainitsin, kävimme hiljattain isän kanssa läheisessä luonnonpuistossa retkellä. Sächsische Schweitz (eli saksilainen Sveitsi - hyvä saksankielen ääntämisharjoitus) on suureksi osaksi kansallispuistoksi rauhoitettua hiekkakivipaasien halkomaa metsäaluetta, josta löytyy nykyään kattava verkosto retki- ja vaellusreittejä kaikenkuntoisille retkeilijöille pyörätuolillisista vuorikiipeilijöihin. Ehkä kuuluisin paikka koko alueella on "Bastei", kalliomuodostelma, jonka yhteydessä keskiajalla oli Elbe-joen liikennettä katapultein valvova Neurathenin linnake. Ei voi muuta kuin ihmetellä, miten ihmeessä kukaan koskaan on saanut mitään rakennettua torninkorkeille kivitasanteille, saati sitten minkälaisia taisteluita siellä aikoinaan on käyty pystysuoraa seinämää kohti hyökänneiden valtaajien ja korkealla linnoituksessa odottelevien puolustajien välillä. Jo kahdensadan vuoden ajan paikkaa on kuitenkin hallinnut turismi, ja käydessämme siellä tiistai aamulla syyslomien aikaan väkeä vauvasta vaariin oli kuhisemalla.

TUOLTA ylhäältä, jossa nyt seisoo kymmeniä turisteja, on ollut hyvä heitellä katapulteilla kiviä Elbeen. Näimme joitakin keskiaikaisen mallin mukaan valtavia hakattuja tasaptyöreitä kivikuulia, joiden valmistamisessa on varmaan kulunut tovi jos toinenkin. Vähänkö mahtoi harmittaa, jos sellaisen heitti ohi aiotun kohteen! DÄR DET nu står tiotals turister brukade man på medeltiden ha en katapult för att slunga stenar mot Elbe. Vi såg några helrunda stenkulor som gjorts efter medeltida modeller, och det har säkert tagit länge att tillverka bara en enda sådan projektil. Lite synd om man sedan missar sitt mål och kulan sjunker i flodbottnen!

Överraskning! Inga fler bilder på utomjordingar, utan något helt annat! Som jag tidigare nämnt var vi nyligen på utfärd till en närbelägen nationalpark. Sächsische Schweitz (Sachsiska Schweitz, en bra övning i tysk uttal) är ett skogsområde genomsållat med enorma sandstensklippor. Där finns flera utfärds- och vandringsrutter för allehanda vandrare från rullstolsseniorer till bergsbestigare. Huvudatraktionen är den sk. "Bastei", en klippformation bredvid vilken Neurathens fästning på medeltiden restes för att skydda floden elbe med hjälp av kastmaskiner. Det är svårt att förstå hur man överhuvudtaget lyckats bygga någonting uppe på de mäktiga klipporna, och lika svårt att föreställa sig de säkerligen ojämna striderna mellan angripare som försöker klättra uppför lodräta stenväggar och försvarare som väntar uppe i borgen. Sedan tvåhundra år tillbaka härskar nu turismen i den forna fästningen, och då vi en tisdag morgon under höstlovsveckan besökte stället vimlade det av besökare i alla åldrar.


HALUANKO edes tietää, mitä kävelykeppi tekee rotkossa? VILL jag ens veta vad kryckan gör i ravinen?
MEISTÄ suomalaisista tuntui kyllä aika oudolta, kun tällaisessa mahtavassa erämaisessa luontokohteessa oli väkeä kuin pipoa. Vähän niin kuin jossain Disneylandissa. Olisi se aika masentavaa, jos samoin kävisi Kevon Kanjonissa Lapissa. FÖR OSS finnar kändes det nog ganska konstigt att ha massor med folk vid en sådan här natursevärdhet. Lite som på Disneyland, eller så. Nog skulle det vara lite deprimerande, om det skulle se likadant ut i Kevo kanjon i Lappland.
ALHAALLA kallioiden juurella oli kylmää ja kosteaa vaikka ylhäällä oli lähes helle. Ihastelimme moneen kertaan sitä, miten kivet ja metsä puunjuurineen liittyvät yhteen täällä "kellarikerroksessa". NERE vid klippornas rot var det kallt och fuktigt fast det på toppen var över 20 grader varmt. Flera gånger beundrade vi hur fint klipporna och skogen med sina trädrötter fogas ihop här i "källarvåningen".